Under anfallet förlorar du kontrollen över din kropp. Syftet med behandlingen är att hitta strategier för att du ska kunna återfå kontrollen…
Med tanke på hur vanligt funktionella anfall är, så kan man verkligen bli chockerad över hur lite forskning som har gjorts kring vilken behandling som är bäst.
Men på senare år har det gjorts vissa framsteg på det här området. Det här avsnittet baseras på den forskningen, men också på författarnas egna erfarenheter av att försöka hjälpa många hundra patienter med anfall att bli bättre.
Om du inte redan har gjort det, läs de här avsnitten innan du läser vidare:
Det är verkligen viktigt att förstå att den här typen av anfall är vanliga, att de inte betyder att du är på väg att bli tokig eller “tappa greppet”, att de inte orsakar fysisk skada och att de kan vara möjliga att behandla utan läkemedel.
Det är nödvändigt att du känner att din läkare har ringat in ditt problem på rätt sätt och kommit fram till rätt diagnos.
Om din läkare har hänvisat dig till en psykolog kanske du undrar varför. Att läsa det här avsnittet kanske kan hjälpa för att förstå.
Majoriteten av patienter med funktionella anfall har varningssignaler innan sina anfall – inte varje gång, och ofta kommer det bara en kort stund under några sekunder.
Vissa patienter har en varningssignal men kan inte komma ihåg det efter ett anfall. Ibland kan en vän eller närstående uppmärksamma en varningssignal även om patienten själv inte märker det.
Vissa patienter har aldrig någon varningssignal och kan inte lära sig att känna igen dem.
Men om det finns varningssymtom kan det vara en nyckel till att lära sig att återfå kontrollen över anfallen.
Under anfallet tappar du kontrollen över din kropp. Målet med behandlingen är att hitta strategier för att du ska kunna återfå kontrollen.
Ett antal studier av patienter med funktionella anfall har visat vilka typer av symtom som kan finnas i den här varningsfasen. Studierna visar att dessa symtom är vanliga precis innan många funktionella anfall:
Allt det här är symtom på ‘fight or flight’ när du får ett adrenalinpåslag. Man ser det också vid panikattacker. Det är symtom på att ditt nervsystem är i “högsta beredskap”.
Liknande studier har också visat att personer med funktionella anfall hade mycket större risk att utveckla en rädsla för att gå ut själva, eller att vara på platser med mycket folk eller där det skulle vara svårt att fly undan. Ofta blir det så eftersom patienten är orolig för att det skulle bli pinsamt eller krångligt om man fick ett anfall.
Patienter med funktionella anfall kan ibland också bli oroade över vad ett anfall kan leda till. “Kanske kommer jag inte tillbaka efter ett anfall?“, “Kanske kommer jag att bli handikappad eller tappa kontrollen på något sätt?”
Ibland är det funktionella anfallet kroppens sätt att “bli av med” de obehagliga känslor du hade under varningsfasen. Inte på det sättet att du medvetet får en “blackout”, men att blackouten i alla fall sätter stopp för de obehagliga varningssymtomen, och ibland är det så här ett mönster av återkommande blackouter formas.
Du kanske frågar dig hur skulle allt detta kunna hjälpa dig?
Om du kan lära dig att känna igen dina varningssymtom, även om de bara varar i några sekunder, kanske du kan lära dig att kontrollera dem tillräckligt mycket för att avvärja ett anfall och återfå kontrollen i situationen.
Vad kan du göra för att försöka ingripa när du får varningssymtom?
Du kanske får några av de här tankarna:
Det finns svar på de här frågorna som inte är så hemska som du tror:
“Kommer jag att skada mig?” – Troligen. Blåmärken och bulor är vanligt, och ibland bryter patienter något ben, men det är ovanligt. Läkare som arbetar inom det här området ser inte patienter med livshotande skador. En del av dig är medveten under anfallet, men du kommer inte ihåg det efteråt. Den här delen av dig verkar kunna skydda dig från verkligt allvarliga skador på dig eller andra (till exempel ett barn). Det finns inga garantier för detta, och en liten andel patienter verkar utföra “självskada” på sig själva under anfallet utan att själva vara medvetna om det.
“Håller jag på att tappa greppet?” – Nej, du tappar kontrollen tillfälligt men du kommer inte att bli galen eller tokig.
“Kommer det här att bli riktigt pinsamt?” – Kanske lite, men är det verkligen värt att undvika allt du vill göra på grund av det?
“Är det här epilepsi?” – Nej – om du inte är säker på varför, fråga din läkare.
“Kan jag dö under en attack?” – Nej – detta har aldrig hänt
Varningssymtomen kan vara överrumplande och påträngande och det kan vara svårt att fokusera på något annat, men försök. Under de få sekunderna innan ett anfall kan dina tankar övermannas av de fysiska sensationerna du upplever.
Om du kan lära dig att fokusera på något annat eller distrahera dig så kan det hjälpa. Till exempel:
Det är såna här tekniker som en psykolog kan hjälpa dig att träna på. Psykologer är också vana vid att hjälpa personer att hantera panikattacker. Panikattacker och funktionella anfall är inte en och samma sak. Men de har mycket gemensamt, lite som kusiner.
En annan teknik som utvecklats specifikt för patienter med funktionella anfall av forskare i Sheffield i Storbitannien kallas “Sensory grounding” (bilden publiceras med tillåtelse av Stephanie Howlett och Markus Reuber, University of Sheffield).
Även om du inte kan komma ihåg anfallet så är en del av dig medveten under anfallet. …
… I ett viloläge, när du inte är distraherad, är din kropp mycket mer sårbar för att gå in i en attack….
Det finns mer information om panikattacker på hemsidan. Titta på sidorna om ångest och panikattacker och länken till självhjälpsmaterialet (engelska) om funktionella tillstånd. En del av det kan vara relevant för dig.
Här är en video gjord av Dr Courtney Raspin som beskriver tekniken 5-4-3-2-1 för Sensory grounding (engelska).
Ett problem kan vara att personer runt omkring dig blir väldigt oroliga när du får ett anfall. De kan ha nytta av att läsa på den här hemsidan, också. Även om du inte kan minnas anfallet så är en del av dig medveten under anfallet. Om personer runt omkring är upprörda så kommer det att förvärra för dig.
Personer i din omgivning bör: hålla sig lugna, stöttande, se till att du har ett fritt område runt om dig, inte stoppa något i din mun, vänta på att anfallet går över och uppmuntra dig att komma upp efteråt. Du kanske till och med kan fortsätta med det du höll på med, på arbetet eller i skolan till exempel.
Saker som tyder på att du gör framsteg med de här teknikerna är:
Patienter med funktionella anfall förbryllas ofta av att anfallen till synes är slumpmässiga.
Ofta är de helt slumpmässiga, men ibland är de mindre slumpmässiga än du kanske tror. De vanligaste situationer där anfall kommer är:
När du verkligen är stressad, t.ex. under ett bråk eller om du har bråttom någonstans, är din hjärna ofta för distraherad för att anfallet ska kunna starta. Det är därför man sällan ser att anfall kommer när någon verkligen är stressad över något annat.
Det finns fler idéer i den här broschyren av professor Markus Reuber, Neurolog i Sheffield i Storbritannien och expert på FNS (engelska).
Vi kommer att omdirigera dig till University of Edinburghs donationssida, vilket gör det möjligt att donera på ett säkert sätt. Donationerna används för att hålla igång den här hemsidan och till forskning om FNS.
