Det här är en återgivning av en tweet Jon Stone skrev 2020 i anslutning till en artikel i The European Journal of Neurology. 

Personer med FNS får stöta på en hel del av de här myterna i samband med diagnostik och behandling.

Bilden av FNS håller fortfarande på att klarna efter en lång period i vetenskaplig och klinisk skymundan. Många kliniskt verksamma inom sjukvården är inte uppdaterade på den senaste tidens framsteg i handläggning, forskning och attityder till tillståndet.

Myt 1

FNS är en uteslutningsdiagnos. Nej! Det är en “inklusionsdiagnos” som baseras på typiska fynd som Hoovers tecken eller yttre påverkan på tremor. 

Myt 2

Patienter har antingen FNS eller en annan neurologisk sjukdom. Nej! Att ha en annan neurologisk sjukdom som epilepsi eller Parkinsons sjukdom är en av de starkaste riskfaktorerna för FNS (omkring 10-20%). 

Myt 3

Att det “ser märkligt ut” talar för FNS. Nej! Det finns många exempel på ovanliga kliniska uttryck vid andra neurologiska sjukdomar. FNS är inte automatiskt mer märkligt.  

Myt 4

Olika fenotyper (symtomuttryck) av FNS består av olika tillstånd. Nej (typ)! Även om ett anfall är ett helt annat symtom än en förlamning så finns det gemensamma mekanismer och samsjuklighet som smärta och trötthet hos alla patienter med FNS. 

Myt 5

Symtom vid FNS är frivilliga. Nej! Symtom vid FNS är ofrivilliga; patienter hittar inte på dem och det är sällsynt att man fejkar. Det stöds av neurofysiologiska studier, studier på återhämtning, samstämmighet i uttryck och samsjuklighet i olika kulturer och i olika tider. 

Myt 6

Utredningar ska undvikas vid FNS. Nej! Andra neurologiska tillstånd är en väldigt stark riskfaktor för FNS – tänk – vad mer skulle den här patienten kunna ha? Vissa undersökningar som Tremoranalys kan hjälpa till vid positiv diagnostik av FNS.

Myt 7

Det är mindre skadligt att missa att diagnostisera FNS än att missa andra neurologiska tillstånd. Nej! All feldiagnostik är problematisk, men att felaktigt diagnostisera FNS – en potentiellt behandlingsbar sjukdom – som en annan neurologisk sjukdom kan vara lika skadligt som det motsatta.

Myt 8

FNS är ett uteslutande psykologiskt problem. Nej! Psykologiska faktorer är en av många möjliga riskfaktorer för FNS, och ska inte betraktas som den enda orsaksfaktorn. För vissa är det den viktigaste, för andra är det inte relevant.

Myt 9

Prognosen för FNS är i regel god. Nej! Patienter med FNS har lika mycket funktionsnedsättning och påverkad livskvalitet som patienter med andra neurologiska tillstånd. Vissa blir helt återställda, andra har besvär under lång tid. Anta inte bara att “patienten troligen bara kommer bli bättre”.

Myt 10

Behandlingen vid FNS är ENBART psykologisk. Nej (typ)! FNS kräver individualiserad multidisciplinär behandling. Patientutbildning, fysisk och psykologisk rehabilitering kan alla ha en roll. Psykologisk behandling kan vara den huvudsakliga behandlingen för vissa med FNS, särskilt funktionella anfall.

Attityder och handläggning kring FNS förändras, men alla missuppfattningar runt det fortsätter att förhindra att patienterna får god medicinsk vård.

Tack @basbloem för idén, och @SarahLidstone och @rmmaraujo för skrivhjälp. SLUT!