Download FND app Android Aapp IoS App
FND Links Feedback Donate Language
  • Svenska
Home / Behandling / Behandling av anfall

Behandling av anfall

Under anfallet förlorar du kontrollen över din kropp. Syftet med behandlingen är att hitta strategier för att du ska kunna återfå kontrollen… 

Med tanke på hur vanligt funktionella anfall är, så kan man verkligen bli chockerad över hur lite forskning som har gjorts kring vilken behandling som är bäst.

Men på senare år har det gjorts vissa framsteg på det här området. Det här avsnittet baseras på den forskningen, men också på författarnas egna erfarenheter av att försöka hjälpa många hundra patienter med anfall att bli bättre.

Om du inte redan har gjort det, läs de här avsnitten innan du läser vidare:

  1. Funktionella anfall

Det är verkligen viktigt att förstå att den här typen av anfall är vanliga, att de inte betyder att du är på väg att bli tokig eller “tappa greppet”, att de inte orsakar fysisk skada och att de kan vara möjliga att behandla utan läkemedel.

  1. Att förstå FNS

Det är nödvändigt att du känner att din läkare har ringat in ditt problem på rätt sätt och kommit fram till rätt diagnos. 

  1. Psykologisk behandling

Om din läkare har hänvisat dig till en psykolog kanske du undrar varför. Att läsa det här avsnittet kanske kan hjälpa för att förstå.

Att lära sig känna igen varningssymtom… 

Majoriteten av patienter med funktionella anfall har varningssignaler innan sina anfall – inte varje gång, och ofta kommer det bara en kort stund under några sekunder.

Vissa patienter har en varningssignal men kan inte komma ihåg det efter ett anfall. Ibland kan en vän eller närstående uppmärksamma en varningssignal även om patienten själv inte märker det.

Vissa patienter har aldrig någon varningssignal och kan inte lära sig att känna igen dem.

Men om det finns varningssymtom kan det vara en nyckel till att lära sig att återfå kontrollen över anfallen. 

Under anfallet tappar du kontrollen över din kropp. Målet med behandlingen är att hitta strategier för att du ska kunna återfå kontrollen.

Ett antal studier av patienter med funktionella anfall har visat vilka typer av symtom som kan finnas i den här varningsfasen. Studierna visar att dessa symtom är vanliga precis innan många funktionella anfall:

Allt det här är symtom på ‘fight or flight’ när du får ett adrenalinpåslag. Man ser det också vid panikattacker. Det är symtom på att ditt nervsystem är i “högsta beredskap”.

Liknande studier har också visat att personer med funktionella anfall hade mycket större risk att utveckla en rädsla för att gå ut själva, eller att vara på platser med mycket folk eller där det skulle vara svårt att fly undan. Ofta blir det så eftersom patienten är orolig för att det skulle bli pinsamt eller krångligt om man fick ett anfall.

Patienter med funktionella anfall kan ibland också bli oroade över vad ett anfall kan leda till. “Kanske kommer jag inte tillbaka efter ett anfall?“, “Kanske kommer jag att bli handikappad eller tappa kontrollen på något sätt?” 

Ibland är det funktionella anfallet kroppens sätt att “bli av med” de obehagliga känslor du hade under varningsfasen. Inte på det sättet att du medvetet får en “blackout”, men att blackouten i alla fall sätter stopp för de obehagliga varningssymtomen, och ibland är det så här ett mönster av återkommande blackouter formas.

Att lära sig göra något åt varningssymtomen … 

Du kanske frågar dig hur skulle allt detta kunna hjälpa dig?

Om du kan lära dig att känna igen dina varningssymtom, även om de bara varar i några sekunder, kanske du kan lära dig att kontrollera dem tillräckligt mycket för att avvärja ett anfall och återfå kontrollen i situationen.

Vad kan du göra för att försöka ingripa när du får varningssymtom?

  1. Få inte panik! – får du oroväckande tankar när du får symtomen?

Du kanske får några av de här tankarna:

Det finns svar på de här frågorna som inte är så hemska som du tror:

Kommer jag att skada mig? – Troligen. Blåmärken och bulor är vanligt, och ibland bryter patienter något ben, men det är ovanligt. Läkare som arbetar inom det här området ser inte patienter med livshotande skador. En del av dig är medveten under anfallet, men du kommer inte ihåg det efteråt. Den här delen av dig verkar kunna skydda dig från verkligt allvarliga skador på dig eller andra (till exempel ett barn). Det finns inga garantier för detta, och en liten andel patienter verkar utföra “självskada” på sig själva under anfallet utan att själva vara medvetna om det.

Håller jag på att tappa greppet?  – Nej, du tappar kontrollen tillfälligt men du kommer inte att bli galen eller tokig.

Kommer det här att bli riktigt pinsamt?”Kanske lite, men är det verkligen värt att undvika allt du vill göra på grund av det?

Är det här epilepsi?– Nej – om du inte är säker på varför, fråga din läkare.

Kan jag dö under en attack? – Nej – detta har aldrig hänt

  1. Försök att distrahera dig själv

Varningssymtomen kan vara överrumplande och påträngande och det kan vara svårt att fokusera på något annat, men försök.  Under de få sekunderna innan ett anfall kan dina tankar övermannas av de fysiska sensationerna du upplever.

Om du kan lära dig att fokusera på något annat eller distrahera dig så kan det hjälpa. Till exempel: 

Det är såna här tekniker som en psykolog kan hjälpa dig att träna på. Psykologer är också vana vid att hjälpa personer att hantera panikattacker. Panikattacker och funktionella anfall är inte en och samma sak. Men de har mycket gemensamt, lite som kusiner.

En annan teknik som utvecklats specifikt för patienter med funktionella anfall av forskare i Sheffield i Storbitannien kallas “Sensory grounding” (bilden publiceras med tillåtelse av Stephanie Howlett och Markus Reuber, University of Sheffield).

Även om du inte kan komma ihåg anfallet så är en del av dig medveten under anfallet. …

… I ett viloläge, när du inte är distraherad, är din kropp mycket mer sårbar för att gå in i en attack….

Det finns mer information om panikattacker på hemsidan. Titta på sidorna om ångest och panikattacker och länken till självhjälpsmaterialet (engelska) om funktionella tillstånd. En del av det kan vara relevant för dig.

Här är en video gjord av Dr Courtney Raspin som beskriver tekniken 5-4-3-2-1 för Sensory grounding (engelska).

  1. Få andra att lugna ner sig 

Ett problem kan vara att personer runt omkring dig blir väldigt oroliga när du får ett anfall. De kan ha nytta av att läsa på den här hemsidan, också. Även om du inte kan minnas anfallet så är en del av dig medveten under anfallet. Om personer runt omkring är upprörda så kommer det att förvärra för dig.

Personer i din omgivning bör: hålla sig lugna, stöttande, se till att du har ett fritt område runt om dig, inte stoppa något i din mun, vänta på att anfallet går över och uppmuntra dig att komma upp efteråt. Du kanske till och med kan fortsätta med det du höll på med, på arbetet eller i skolan till exempel.

Saker som tyder på att du gör framsteg med de här teknikerna är:

  1. Du börjar få fler varningssignaler. Ofta får man mer varningar i början när man får anfall. När man har haft Funktionella anfall ett tag kan varningarna bli kortare och kortare tills man inte märker av dem alls. Ibland får man varningar men glömmer att de hänger ihop med anfallen. Vänner eller närstående kan märka att man blir lite “tom i blicken” eller ovanligt trött. När du lär dig mer om anfallen kan det gå att bli medveten om en varningsfas som du inte märkte av förut.
  2. Du märker varningssymtomen men blir inte lika oroad av dem. Att förstå din diagnos och att förstå vad dissociation och ‘fight or flight’-symtom är kan minska din oro i situationer där det inträffar. 
  3. Dina varningssymtom blir längre. Det här är ett av målen med behandlingen. Ju längre du kan stå ut med varningssymtomen utan att blackouten tar över, desto närmare är du att så småningom få kontroll över dem.
  4. Du börjar kunna avvärja en del av anfallen. Genom att lära dig att distrahera dig eller bli mindre orolig över symtomen kanske du upptäcker att du bara får varningssymtomen och inte blackouten. Om du börjat kunna göra detta gör du verkligen framsteg.
  5. Du har ett anfall där du förblir vid medvetande hela tiden. Det här kan upplevas som skrämmande för personer som vanligtvis är omedvetna eller inte minns sina anfall. Men om det här händer så är det ett tecken på att du börjar bli mer medveten om anfallen och det är ett steg i rätt riktning. 

Men jag vet inte vad som startar mina anfall? … 

Patienter med funktionella anfall förbryllas ofta av att anfallen till synes är slumpmässiga.

Ofta är de helt slumpmässiga, men ibland är de mindre slumpmässiga än du kanske tror. De vanligaste situationer där anfall kommer är:

  1. När man slappar, och inte gör något speciellt. I det här vilotillståndet är din kropp mer sårbar för att utveckla ett anfall. Din hjärna fokuserar inte på något särskilt och blir inte distraherad av andra saker. Det är då lättare att man blir medveten om kroppsliga sensationer som andningen, hjärtslag eller yrsel.
  2. I situationer med mycket folk / platser där det är svårt att fly undan. Även om man inte är medveten om det, så är det för vissa patienter med funktionella anfall vanligare att få ett anfall i situationer där det skulle bli mer tydliga konsekvenser av anfallet. Ofta gäller detta platser med mycket folk, eftersom det är risk att det skulle bli mer pinsamt att få ett anfall på bio eller i ett shoppingcenter än att få ett anfall hemma. Ju mer du förväntar dig att det är möjligt att du kommer att få ett anfall, desto mer sannolikt är det att du får ett.
  3. Triggat av tankar och minnen. Vissa patienter med funktionella anfall kommer fram till att deras anfall faktiskt triggas av obehagliga minnen och tankar.
  4. I sjukvårdssituationer. Patienter kan ofta få anfall medan man väntar på att träffa läkare eller i undersökningsrummet. Detta verkar bero på förväntan att behöva prata om sina anfall med en läkare, eller bara av att tänka på dem. Läkare uppfattar ibland att patienten “spelar” när de får anfall i såna här situationer, men då har läkaren inte förstått orsaken till att det blir såhär.

När du verkligen är stressad, t.ex. under ett bråk eller om du har bråttom någonstans, är din hjärna ofta för distraherad för att anfallet ska kunna starta. Det är därför man sällan ser att anfall kommer när någon verkligen är stressad över något annat.

Det finns fler idéer i den här broschyren av professor Markus Reuber, Neurolog i Sheffield i Storbritannien och expert på FNS (engelska).

https://ftd.cognihealth.in/wp-content/uploads/2021/04/Taking-control-of-NonEpilepticSeizures-Sheffield-1.pdf