Download FND app Android Aapp IoS App
FND Links Feedback Donate Language
  • Svenska
Home / Symtom / Specifika FNS-symtom / Funktionella (dissociativa) anfall

Funktionella (dissociativa) anfall

Det här är några av de vanligaste funktionella/dissociativa symtomen som man ser inom neurologin. 

Funktionella anfall kallas också “dissociativa anfall/attacker”, “psykogena anfall” och “icke-epileptiska anfall”. På den här hemsidan kallar vi dem “Funktionella anfall”. 

Funktionella anfall är handikappande och skrämmande attacker som är väldigt lika epilepsianfall eller svimningar. Personer kan också uppleva attacker med skakningar eller attacker där man får en “blackout” under en ganska lång stund. 

Till skillnad från vid epilepsi beror inte funktionella anfall på en onormal elektrisk aktivitet i hjärnan eller på någon annan neurologisk sjukdom. De beror istället på ett tillfälligt fel i hur nervsystemet fungerar, lite som ett transliknande tillstånd. De är potentiellt behandlingsbara, men inte med läkemedel och behandlingen är inte så enkel. 

Medan epileptiska anfall orsakas av en plötslig, onormal elektrisk urladdning i hjärnan, uppstår funktionella anfall genom en process i hjärnan som kallas dissociation.

Funktionella anfall är vanliga. Närapå hälften av alla som kommer in till sjukhus med misstänkt epilepsi har dem. Många patienter med funktionella anfall har fått en felaktig epilepsidiagnos vid något tillfälle, och till och med fått läkemedel mot epilepsi. 

Vilka är de typiska uttrycken?

Bild ur en bok från 1800-talet som beskriver funktionella anfall

Det finns tre huvudtyper av funktionella anfall:

  1. Med rörelser – i typfallet har patienten våldsamma rörelser som ser ut som ett generaliserat epilepsianfall (som tidigare kallades ”grand mal”).
  2.  Utan rörelser – under dessa anfall faller patienten till marken, ligger stilla och är okontaktbar, ofta i många minuter. Det kan misstas som svimning.
  3. Stirrande episoder – vissa får också episoder då man stirrar rakt fram, något som kan göra att läkaren misstänker “abscens” eller “fokalt anfall” som vissa får av epilepsi. Detta rör sig om väldigt intensiva episoder av dissociation.

Din läkare bör ta reda på om det finns symtom som är specifika och typiska för funktionella anfall (“positiva tecken”), och som skiljer sig från epilepsi. Exempel på detta är: 

Det krävs en läkare med expertkunskaper inom epilepsi för att ställa diagnosen funktionella anfall, eftersom epilepsi kan yttra sig på många olika sätt. De två tillstånden kan likna varandra mycket, även för vältränade bedömare som ambulanspersonal eller sköterskor och läkare på sjukhus. 

Specialister kan diagnostisera anfallen med större säkerhet (i 9 fall av 10) om det finns en videoinspelning av anfallen (t.ex. en mobilvideo). De kan också ofta bli ganska säkra på diagnosen om de har sett och undersökt dig under ett av dina anfall. 

Om läkarna är osäkra på diagnosen kan de ibland använda sig av EEG (Electroencephalogram) för att undersöka den elektriska aktiviteten i hjärnan. EEG visar en onormal elektrisk aktivitet under epileptiska anfall, men det ses inte vid funktionella anfall. EEG är allra mest användbart om det kombineras med en videoinspelning av ditt anfall. Också här bör läkaren leta efter typiska uttryck för funktionella anfall, och inte bara “ett normalt EEG”.  

Röntgenundersökningar som magnetkamera (MRT) och datortomografi (DT/CT)-undersökningar, är INTE användbara vid diagnostik av funktionella anfall, men kan göras för att försäkra sig om att en person med funktionella anfall inte har något annat OCKSÅ. 

Varför uppstår de? 

Funktionella anfall är ett komplext problem. Det orsakas av olika saker för olika personer. Ofta följs symtomen av frustration, oro och nedstämdhet men det är inte orsaken till problemet. 

Vi känner till ett antal olika situationer där funktionella anfall kan uppstå. Dina symtom kan passa in i någon av de här kategorierna, men det kan också vara så att ingen av dem är relevant för dig:

  1. Slumpmässigt— En av de mest förvirrande sakerna med de här attackerna är att de ofta kommer oväntat och utan förvarning. 
  1. I vila utan distraktion – Det är störst sannolikhet att funktionella anfall och det transliknande tillstånd som hänger ihop med anfallen uppkommer när du vilar och inte gör något speciellt, t.ex. i sängen eller soffan. Om du är distraherad eller fokuserar på något annat är det svårt för transkänslan att ta över. 
  1. Vid hyperventilering  – Hos vissa personer kan anfallen uppstå i samband med ytlig och snabb andning, det som kallas hyperventilering. Du kanske själv inte ens märker att du andas för fort, men andra kan märka det. Om du hyperventilerar kan detta göra anfallen värre. Det kan vara viktigt att veta eftersom det kan hjälpa dig att stoppa anfallen precis när de startar. Andra fysiska symtom som du kan märka är svettningar, trånghetskänsla i bröstet och pirrningar i händerna. Ibland är det typiska symtom vid en panikattack.
  1. Vid depersonalisation/derealisation — De här begreppen beskriver dissociativa symtom som många har tillsammans med sina funktionella anfall. Det här är vanligtvis en skrämmande känsla av att saker runt omkring dig inte är riktigt verkliga, att du känner att du inte har riktigt kontakt med din kropp eller en känsla av att allt är långt borta och konstigt. Om du har de här symtomen kan det vara hjälpsamt att veta vad det är och att det är en del av anfallet. Många som får de här symtomen för första gången upplever att de är på väg att dö. Du kan få en ”utanför-kroppen-upplevelse” vid de här attackerna men du kan inte dö av dem. Ofta beskrivs att man är medveten om människor runt omkring sig, men att man inte är förmögen att prata med dem.
  1. Vid stress – Vissa beskriver anfall som tydligt satts igång av stress, exempelvis efter ett bråk eller när du är i en högljudd, stökig miljö som ett köpcentrum. Andra patienter rapporterar att de får anfall när de tänker på saker som gör dem väldigt känslomässigt berörda. 
  1. Vid smärta – Smärta är väldigt vanligt vid FNS. Vissa utvecklar funktionella anfall i samband med smärttoppar. Det som verkar hända är att deras hjärna lär sig att “stänga av” vid de tillfällena för att slippa smärtan. Men det är inte personen som gör det “med flit”, utan det sker automatiskt. 

Patienter med funktionella anfall har ofta en kort förvarning innan åtminstone 50% av sina anfall. Andra har ingen förvarning alls. Ganska ofta har patienten en förvarning i början av sin sjukdom, men förvarningen kan förkortas med tiden och försvinna. 

Att lära sig mer om den här varningsfasen, att lära sig att förlänga den och förstå hur anfallet kan vara din kropps reaktion på de hemska varningssymtomen kan vara en viktig del av att bli av med funktionella anfall. 

Klicka på Behandling för att lära dig mer om behandling vid FNS i allmänhet, eller gå vidare till den specifika sidan om behandling av Funktionella anfall

Vad kan förvärra anfallen? 

Det kan ibland vara omöjligt att säga varför någon får funktionella anfall, men när man väl har fått dem finns det många saker som brukar förvärra situationen. För de flesta kan oro kring anfallen faktiskt göra dem mycket värre. 

En “ond cirkel” kan uppstå där oro kring anfallen gör att de kommer oftare, vilket leder till mer oro och ännu fler anfall. 

Exempel på saker som kan skapa oro kring anfallen (och som i sin tur kan förvärra dem) är: 

 

Länkar för Funktionella (dissociativa) anfall 

Det finns några användbara länkar på nätet (på engelska): 

www.nonepilepticattacks.info är en detaljerad hemsida med information om dissociativa (icke-epileptiska) anfall. Den är väl värd att läsa på (Engelska). 

www.codestrial.org var en multi-center studie om funktionella anfall som utfördes i Storbritannien. På hemsidan finns information från studien (Engelska).

www.nonepilepticattackdisorder.org.uk är en hemsida som startats av patienter med funktionella anfall, med information för patienter och deras närstående (Engelska).

www.nonepilepticseizures.com är en amerikansk hemsida som skapats av sjukvårdspersonal och forskare med information till patienter med funktionella anfall (Engelska).