Ångest och panikattacker är vanligt hos patienter med FNS. Men många patienter med FNS har inte ångest (eller depression). Ångest och panikattacker är vanligt vid andra neurologiska sjukdomar också.
Den här hemsidan går inte igenom de här symtomen i detalj. Det finns några länkar nedan för den som behöver läsa mer.
.. Att känna sig uppvarvad, spänd, rastlös, att lätt bli utmattad eller uttröttad, koncentrationssvårigheter, irritabilitet, mycket muskelspänningar och sömnsvårigheter – allt är typiska uttryck för överdriven oro eller ångest…
En del saker är ändå viktiga att förtydliga när det gäller FNS:
• Om du har ångest eller panikattacker, betyder inte det att det har orsakat dina symtom. Det kan vara känsligt om läkare och andra frågar dig om hur du mår psykiskt, men en bra läkare ska alltid fråga det, oavsett diagnos. Till exempel personer med Multipel skleros kan lida av ångest och depression. Om de gör det blir deras livskvalitet försämrad, så det är viktigt att man gör vad man kan för att förbättra det. Det ska inte vara annorlunda vid FNS.
• Att ta hänsyn till ångest eller panikattacker betyder inte att du är ett “psykfall” / “tappat förståndet” / “viljesvag” eller något av allt annat som andra (kanske även du!) tänker. Det finns mycket stigma runt sådana här problem, och det är inte alltid lätt att hantera.
• Den vanligaste orsaken till ångest eller oro hos patienter med funktionella symtom är symtomen i sig själva. Vad beror det på? Varför är det ingen som verkar tro mig? Håller jag på att bli galen? Kommer jag att bli handikappad? Bara för att oron handlar om symtomen betyder det inte att det inte är oro. Ibland är oro över sin hälsa ett överväldigande problem bara det.
• För vissa med FNS är panikångest och PTSD en viktig fråga och något som behöver hanteras parallellt med FNS för att symtomen ska kunna förstås och behandlas. Det finns mer att läsa om detta i avsnittet om psykologisk behandling.
Många patienter vet inte hur en diagnos på ångest eller panikattacker ställs. Nedan finns de allmänt använda kriterier som används för att ställa diagnoserna från The American Psychiatric Association (DSM-5). Kriterierna används även i Sverige vid diagnostik och forskning.
Psykiatri och psykologi ska inte handla om att “fylla i checklistor”. Människor är mer komplicerade än så. De flesta som arbetar inom psykiatrin betraktar de här kriterierna som en ram.
Men vi har tagit med dem här så att du kan titta på symtomen och bestämma själv om det är en synvinkel som du känner att du vill utforska mer ifrån.
Svensk version: Förkortade diagnoskriterier enligt DSM-5, Svensk översättning Jörgen Herlofson (MINI-D 5 Diagnostiska kriterier enligt DSM-5, Pilgrim Press AB 2014, ISBN 978-91-980079-1-6)
Kursiv stil: Författarens kommentarer.
A. Överdriven rädsla och oro (förväntansångest) inför ett antal olika händelser eller aktiviteter ( t ex skol- eller arbetsprestationer) flertalet dagar under minst 6 månader. I allmänhet kan “överdriven” tolkas som mer än man skulle förvänta för en specifik situation eller händelse. De flesta blir oroliga över vissa saker, men graden av ångest brukar vara rimlig för situationen.
B. Svårigheter att kontrollera oron. Om man har svårt att återfå kontrollen, att slappna av eller att hantera ångesten och oron är det här kriteriet uppfyllt.
C. Rädslan och oron förknippas med tre eller fler av följande sex symtom (av vilka några funnits med i bilden flertalet dagar under de senaste 6 månaderna: Obs! Endast ett av symtomen krävs hos barn.
D. Rädslan, oron eller de kroppsliga symtomen orsakar kliniskt signifikant lidande eller försämrad funktion socialt, i arbete eller inom andra viktiga funktionsområden. “Kliniskt signifikant” är en del av bedömningen som avgörs av bedömarens perspektiv. Vissa kan ha många av de ovan nämnda symtomen och hantera dem tillräckligt väl för att en hög funktionsnivå ska kunna upprätthållas.
E. Symtomen kan inte tillskrivas fysiologiska effekter av någon substans eller något annat medicinskt tillstånd.
F. Symtomen förklaras inte bättre med någon annan form av psykisk ohälsa.
En plötsligt framvällande våg av intensiv rädsla eller intensivt obehag som når en topp inom minuter. Minst fyra av följande symtom föreligger under attacken:
Obs! Den plötsligt påkommande attacken kan inträffa oavsett om personen dessförinnan känner sig lugn eller ångestfylld.
1) Palpitationer, bultande hjärta eller hastig puls.
2) Svettning.
3) Darrning eller skakning.
4) Känsla av att tappa andan.
5) Kvävningskänsla.
6) Smärta eller obehag i bröstet.
7) Illamående eller obehag i magen.
8) Svindel, ostadighetskänslor eller matthet.
9) Frossa eller värmevallningar.
10) Parestesier (domningar eller stickningar).
11) Derealisationskänslor (overklighetskänslor) eller depersonalisationskänslor (upplever sig som en främling inför sig själv).
12) Rädsla att mista kontrollen eller “bli tokig”.
13) Dödsskräck.
A) Uttalad rädsla eller ångest inför minst två av följande situationer:
B) Personen fruktar eller undviker dessa situationer på grund av tankar om att det skulle vara svårt att ta sig därifrån, eller att det inte skulle gå att få hjälp, ifall panikartade eller andra funktionsbegränsande eller genanta symtom (t ex rädsla för att falla omkull hos äldre; rädsla för inkontinens) skulle uppkomma.
C) De agorafoba situationerna utlöser så gott som alltid rädsla eller ångest.
D) De agorafoba situationerna undviks aktivt, eller förutsätter närvaro av följeslagare, eller uthärdas under intensiv rädsla eller ångest.
E) Rädslan eller ångesten står inte i proportion till den sociokulturella kontexten och till den faktiska fara som den agorafoba situationen medför.
F) Rädslan, ångesten eller undvikandet är ihållande, vanligen 6 månader eller längre.
G) Rädslan, ångesten eller undvikandet orsakar kliniskt signifikant lidande eller försämrad funktion socialt, i arbete eller inom andra viktiga funktionsområden.
H) Om det samtidigt föreligger något annat medicinskt tillstånd (t ex inflammatorisk tarmsjukdom, Parkinsons sjukdom) är rädslan, ångesten eller undvikandet uppenbarligen starkt överdriven.
I) Rädslan, ångesten eller undvikandet förklaras inte bättre av någon annan form av psykisk ohälsa.
Exponering för faktisk död eller livsfara, allvarlig skada eller sexuellt våld på ett (eller fler) av följande sätt:
Ett eller fler av följande påträngande symtom associerade med den traumatiska händelsen föreligger med debut efter händelsen inträffat:
Ständigt undvikande av stimuli associerade med den traumatiska händelsen, med debut efter att händelsen inträffat, vilket visar sig i ett eller bägge av följande:
Negativa kognitiva förändringar och negativt förändrad sinnesstämning med koppling till den traumatiska händelsen, med debut eller försämring efter att den traumatiska händelsen inträffat, vilket visar sig i två (eller fler) av följande:
Markanta förändringar av personens stimulusreaktioner som en följd av den traumatiska händelsen, med debut eller försämring efter att den traumatiska händelsen inträffat, vilket visar sig i två (eller fler) av följande:
I tillägg krävs att symtomen har förekommit under minst en månad, att de leder till ett kliniskt signifikant lidande eller funktionsnedsättning och att de inte kan tillskrivas något annat medicinskt tillstånd.
Länkar om du behöver veta mer:
Generaliserat ångestsyndrom – GAD – 1177 Vårdguiden
We will be re-directing you to the University of Edinburgh’s donate page, which enable donations in a secure manner on our behalf. We use donations for keeping the site running and further FND research.
