När man har ett problem är det naturligt att ställa frågan “Varför har det uppstått?”. Men vid funktionella symtom är det viktigt att inte blanda ihop frågan “Varför har det uppstått?” med frågan “Vad är felet i min kropp som orsakar dessa symtom?”
Det är två separata frågor som har två olika svar.
Vi tar den andra frågan först – “Vad är felet i min kropp som orsakar dessa symtom?” eller “Hur har det uppstått?”
För alla olika funktionella symtom som beskrivs på denna hemsida, är det enkla svaret att det är ett problem i nervsystemets funktion.
Vid symtom som svaghet och funktionell rörelserubbning finns det problem med sättet som hjärnan skickar signaler om rörelser till kroppen .
Vid symtom som känselstörning och smärta finns det problem med hur hjärnan tar emot kroppens signaler.
Under funktionella kramper eller dissociativa symtom är hjärnan i ett transliknande tillstånd, lite som hypnos.
Vi börjar förstå komplexiteten i det som blivit fel i nervsystemet hos patienter med funktionella symtom och vid liknande tillstånd, som långvarig smärta.
Funktionsundersökningar av hjärnan kan visa hur vissa delar av hjärnan är aktiva eller inaktiva när patienter har funktionella neurologiska symtom.
Låt oss förklara vad några av de här studierna kommit fram till.
I den här studien undersöktes fyra personer som hade känselnedsättning och svaghet i ena kroppshalvan med en apparat som kallas SPECT, och som mäter blodflöden i hjärnan.
Patienterna undersöktes när de hade symtom, och sedan undersöktes de igen när de inte hade symtom.
Det är viktigt att ha klart för sig att det här är en undersökning som tittar på FUNKTIONEN i hjärnan, inte STRUKTUREN – som en vanlig MRT-undersökning gör.
Undersökningarna visade att när de hade symtomen var det en del av hjärnan som kallas Thalamus som inte fungerade som den skulle. Du kan se den i gult på bilden nedan. Om du skulle ha fått en stroke i det området skulle du ha en känselnedsättning på den motsatta sidan av kroppen.
När patienternas symtom förbättrades, blev undersökningsresultatet förbättrat också.
En annan viktig studie av FNS undersökte 8 personer med funktionell tremor och tittade på deras hjärnaktivitet med en metod som kallas fMRI (funktionell magnetkameraundersökning). Undersökningen beskriver hjärnans funktion, inte struktur. I den här studien som leddes av professor Valerie Voon och professor Mark Hallett jämfördes hjärnans aktivitet när patienterna hade sin funktionella tremor med när de blev ombedda att göra sin tremor med flit. fMRI-undersökningarna jämfördes för att se vad skillnaderna var.
Resultaten var verkligen intressanta. De upptäckte att ett område i hjärnan som kallas temporoparietala hjärnbarken var underaktivt på höger sida hos patienterna med funktionell tremor. Det här är en viktig knutpunkt i ett nätverk i hjärnan som hjälper oss att uppfatta att vi har kontroll över våra aktiviteter. Vi kallar funktionen i det här nätverket för självkontroll (‘self-agency’). Det här nätverket fungerar inte så bra vid FNS. Det här kan förklara varför det kan se ut som att personer vid FNS använder sina medvetna rörelser, medan det i själva verket är så att det patienten upplever är sant – det sker utan att personen har kontroll över sina rörelser.
Du kanske har hört talas om Fantomsmärta. Det är när någon som genomgått en amputation ändå känner att kroppsdelen finns kvar. Studier av Fantomsmärta har visat att det som blivit fel nästan säkert är att “kartan” över kroppsdelar i hjärnan har blivit felaktig.
Din hjärnas karta över din kropp borde uppdateras när det finns ny information. Så om du förlorar ditt vänstra ben borde din hjärna registrera detta som – “Uppdatera! – inget vänsterben längre”. Vid Fantomsmärta har inte uppdateringen fungerat. Neuroforskare tror att hjärnan gör ett väldigt starkt “antagande” att benet är kvar. Hjärnan antar detta så starkt, och har gjort det så länge, att inte ens frånvaron av benet får hjärnan att sluta anta att benet finns där. Och om hjärnan antar att benet finns där, så kommer personen att känna att det är där!
Vi tror att något liknande kan hända vid FNS. Men istället för ett starkt antagande om att benet ÄR DÄR, så utvecklar hjärnan av olika anledningar ett antagande om att benet INTE är där. Återigen är problemet att trots att hjärnan får sinnessignaler om att benet finns där, så är antagandet att det INTE är där för starkt. Hjärnan uppdaterar inte, precis som vid Fantomsmärta, och personen upplever antagandet men inte sinnessignalerna.
Varför skulle en hjärna bestämma sig för att anta att en kroppsdel INTE finns där? Av många anledningar.
Vid långvarig smärta vet vi att många förändringar uppstår i nervsystemet, men att de inte kan ses på vanliga undersökningar. De här förändringarna uppstår vid nervändar, i ryggmärgen och framförallt i hjärnan.
Det finns flera processer i nervsystemet som fungerar som små volymrattar. När man har långvarig smärta skruvas de här volymrattarna upp så att ens känslighet för smärta ökar.
På mediadelen av hemsidan finns några videos som förklarar neuroforskning vid långvarig smärta.
Än så länge lämpar sig alla de här undersökningarna bara för studier. Vi är inte i ett läge där det går att använda funktionell bildundersökning för att “bevisa” FNS.
Det är begripligt att personer med FNS vill ha bevis på vad som är fel. Det kan hjälpa för att minska stigmatisering eller att folk inte tror på att symtomen är VERKLIGA.
Men en neurolog som träffar personer med FNS behöver inte en röntgenundersökning för att tro på patienten. Många patienter med andra neurologiska sjukdomar har normala röntgenundersökningar också.
Det finns mycket som fortfarande är okänt om vad som blivit fel i nervsystemet vid FNS, men det är ändå inte ett totalt mysterium.
Vid många andra neurologiska sjukdomar kan man se vad som är problemet, antingen med avbildningstekniker som vid Multipel skleros, eller i ett mikroskop som vid Parkinsons sjukdom.
Patienter med FNS har ingen skada i nervsystemet, så det är inte förvånande att man inte kan se det på bild. Istället är det så att nervsystemet inte fungerar som det ska.
Om man vore en dator skulle det vara som att ha ett mjukvaruproblem snarare än ett hårdvaruproblem. Om man har en bugg i mjukvaran på sin dator, kan den krascha hela tiden eller arbeta väldigt långsamt. Det problemet kan inte lösas genom att öppna datorn och undersöka datorns komponenter. Man skulle inte heller hitta något fel om man gjorde en “röntgenundersökning” av datorn.
Man skulle behöva lösa det genom att omprogrammera datorn och lista ut vilka program som orsakar problemen.
Människor är såklart mer komplicerade än datorer. Samtidigt kan man ändå likna våra tankar, beteenden, upplevelser och känslor vid just program.
Detta leder oss in på nästa avsnitt Varför har det uppstått? som beskriver några av de saker som gör oss mottagliga för att få funktionella symtom.
We will be re-directing you to the University of Edinburgh’s donate page, which enable donations in a secure manner on our behalf. We use donations for keeping the site running and further FND research.
