Personer med funktionella neurologiska symtom kan ha symtom som påverkar ansiktet. Det här är mycket vanligare än man trodde för bara 10-15 år sedan, även om man känt till dem i mer än ett århundrade.
Det vanligaste funktionella ansiktssymtomet är spasm i musklerna runt ena ögat eller i den nedre ansiktshalvan.
I typfallet kommer funktionell ansiktsspasm i perioder och påverkar ena ansiktshalvan. Musklerna runt ögat (som heter orbicularis oculi) går in i en spasm, vilket leder till att ögonspringan smalnar och ögonbrynet sjunker på den påverkade sidan (se bild nedan).
När en funktionell ansiktsspasm påverkar nedre ansiktshalvan kan mungipan dras ned och ibland dras käken åt ena sidan (se bilderna av Lucy nedan). Munnen dras nedåt på grund av att det blivit spasm i en muskel som kallas platysma – det är muskeln vi alla har under huden på framsidan av halsen.
Det är mindre vanligt att mungipan dras uppåt. Fotot nedan är från 1918 och föreställer en soldat från 1:a världskriget som drabbats av “shell shock” (granatchock) och har en funktionell ansiktsspasm.
Läkare som inte känner till funktionell ansiktsspasm kan tolka symtomen som tydande på en stroke.
Vi är tacksamma över att Lucy givit sin tillåtelse att bilderna finns på den här hemsidan. De här bilderna visar hur Lucys käke tenderar att dras över till höger sida. Hon har också en spasm i platysma på höger sida, vilket drar ned hennes läpp på den sidan.
Klicka på videon nedan för att se när Lucy pratar om sin ansiktsspasm (engelska). Hon hade också en högersidig svaghet arm och ben. Du kan se detta på sidan om Funktionell svaghet.
När munnen dras nedåt kan det ge ett asymmetriskt utseende som ofta misstas som ansiktssvaghet. Läkare som inte känner till funktionell ansiktsspasm kan tolka de här symtomen som tecken på en stroke, trots att det här rör sig om ett problem med överaktivitet i muskler – och inte underaktivitet, som vid stroke.
Funktionell ansiktsspasm kan komma som ensamt symtom, men det är vanligt att också ha några andra av symtomen på den här hemsidan, särskilt funktionell svaghet. Om funktionell svaghet finns samtidigt är det nästan alltid på samma sida som ansiktsspasmen, ett faktum som är intressant för forskare som försöker att förstå grunden för funktionella neurologiska symtom i hjärnan.
Även om det flesta episoderna med funktionell ansiktsspasm varar i minuter, så kan det vara i timmar eller i sällsynta fall sitta i nästan hela tiden.
Ibland kan också tungan vara inblandad i spasmen. Om tungan är utsträckt när detta händer brukar den peka åt samma håll som ansiktsspasmen.
Videofilmerna nedan har lagts upp med generös tillåtelse från Maria, som har en ovanligt ihållande funktionell ansiktsspasm på höger sida. Hon har också episoder av stötvisa spasmer på vänster sida, som kan framkallas genom att hon spänner sina ansiktsmuskler.
Det är viktigt att läkaren som ställer diagnosen funktionell ansiktsspasm är väl bekant med andra orsaker till ansiktsspasmer. En av de viktigaste skillnaderna är att spasm orsakad av något av tillstånden nedan ofta är ganska korta (t.ex. några sekunder) medan överaktiviteten vid funktionell ansiktsspasm varar i minuter eller längre. Det finns andra skillnader som en erfaren neurolog kan titta efter, såsom spasmens mönster, triggande faktorer och symtom som finns samtidigt.
Andra tillstånd som orsakar spasm i ansiktet, men som INTE klassificeras som funktionella störningar är:
Detta är ovanligt. En situation där detta kan ses är när någon har en funktionell talstörning. Vissa patienter märker att de inte kan stänga sin mun ordentligt när de talar, och detta kan tolkas som ansiktssvaghet.
Även om musklerna runt ögat är överaktiva vid funktionell ansiktsspasm, så brukar inte själva ögonlocket vara påverkat. Men ibland kan ett hängande ögonlock, som kallas ptos, vara orsakat av en funktionell neurologisk störning. Särskild noggrannhet krävs vid denna diagnostik eftersom det finns många andra orsaker till ptos, såsom myastenia gravis, överskottshud i ögonlocket och sjukdomar i hjärnan.
Ibland kan ögonlocken, istället för att vara svaga som vid ptos, förbli stängda och vara svåra för patienten att öppna. Den absolut vanligaste orsaken till detta är ett tillstånd som kallas Blefarospasm, som är en rörelserubbning som inte har någon koppling till funktionella störningar. Men i sällsynta fall kan det uppstå som en funktionell störning. Det kan förstås vara särskilt invalidiserande om det drabbar bägge ögonen.
Återigen, expertkunskap från en läkare som är bekant med hur blefarospasm yttrar sig är nödvändig.
Det kan göra skillnad för vissa att förstå att problemet är överaktivitet och inte underaktivitet.
Att identifiera triggers, som att sträcka på musklerna i ansiktet, eller för vissa, känslighet för ljus, kan vara hjälpsamt.
Om de onormala rörelserna triggas av att du sträcker dina ansiktsmuskler kan det vara lockande att undvika den aktiviteten. Men det kan vara värt ett försök att istället försöka framkalla rörelsen med flit, så att din hjärna blir “desensitiserad” till det på ett sätt som du själv kan kontrollera (istället för att vara utlämnad till att episoderna kommer slumpmässigt).
Om ljuskänslighet är problemet kan på samma sätt gradvis exponering av ögat för mer och mer ljus vara hjälpsamt.
Till skillnad från vid vissa andra former av dystoni verkar injektioner med botulinumtoxin inte hjälpa vid funktionell ansiktsspasm.
Det är ganska vanligt att patienter med funktionell ansiktsspasm också har andra funktionella symtom, särskilt funktionell svaghet.
För vissa patienter verkar förståelse av diagnosen kunna hjälpa till att “återträna” hjärnan, som har utvecklat onormala motoriska program för ansiktsmotoriken (se diagram nedan).
We will be re-directing you to the University of Edinburgh’s donate page, which enable donations in a secure manner on our behalf. We use donations for keeping the site running and further FND research.
