Synen kan drabbas vid funktionella eller dissociativa tillstånd. De vanligaste typerna av synrubbningar är följande:
Det är vanligt att patienter beskriver att synbilden ibland blir “suddig” och att de tvingas spänna ögonen för att få tillbaka normal synskärpa. Ibland kan man börja se dubbelt. Symtomet beror ofta på en “ackomodationsspasm”, vilket sker när något av ögonen för aktivt riktas in mot näsan. Ackomodation är en normal ögonrörelse, men det kan ibland bli överaktivt hos patienter med funktionella symtom.
Symptomet förekommer ofta hos personer som lider av kroniskt trötthetssyndrom. Det kan också uppträda hos personer med funktionell svaghet och känselstörning. Ofta är man mer känslig för ljus på samma sida av kroppen som man har svagheten i. Starkt ljust kan till och med förvärra svagheten i vissa fall.
Som reaktion på detta symptom börjar man kanske bära mörka glasögon. Problemet är att detta ofta leder till att ögonen blir ännu mer ljuskänsliga. Det är bättre att under en tid gradvist utsätta ögonen för mer och mer ljus. Det får ta tid; ta det i lagom takt.
Detta symtom förekommer mera sällan. Personen som lider av detta kan uppleva att de förlorar synen i ett av ögonen, eller i båda ögonen. Ibland blir patienten helt förblindad. För att ställa diagnosen “funktionell blindhet” måste ett antal test göras, som visar att pupillerna reagerar på ett normalt sätt, att ögonen reagerar på rörliga stimuli och att de områden i hjärnan som behandlar synintryck är oskadda.
Personer som lider av funktionella synrubbningar kan uppvisa speciella tecken i synfältstest, till exempel tunnelseende eller något som kallas “spiralsynfält” (se bilderna ovan).
Den vanligaste typen av funktionell synrubbning märks oftast av personen enbart som en tillfällig grumling av synen – eller att inte se så bra på ett öga när man håller för det andra. Det är väldigt vanligt att man upplever att synen verkar mycket sämre när man gör ett syntest eller blir undersökt av en läkare, än i det dagliga livet. Det är ett vanligt drag hos funktionella symtom att de förvärras när man fokuserar på det.
Det finns inte mycket forskning om behandling för funktionella synrubbningar.
Jon Stone har skrivit ned sina erfarenheter från behandling av två patienter med funktionell blindhet i den här artikeln: Seeing again: treatment of functional visual loss.
Ibland kan man bli varse att synfältet fylls av något som ser ut som prickar eller snöflingor. Detta kan bero på ögon- eller hjärnsjukdomar, men det kan också vara ett helt ofarligt, normalt fenomen. Alla som tittat länge på en starkt lysande bakgrund kan börja se “ludd” eller “brus” som rör sig i synfältet. Hos vissa personer försvinner inte detta. Normalt filtrerar hjärnan bort den här typen av överflödig syninformation. Forskning har kopplat “snö i synfältet” till migrän.
Vissa kan också uppleva att synintryck dröjer sig kvar, särskilt efter att tittat på något en längre tid eller när man försöker följa något som rör sig snabbt med blicken. Precis som vid “snö i synfältet” är det viktigt att utesluta att en neurologisk skada eller ögonsjukdom orsakar detta, men det kan precis som vid “snö i synfältet” uppstå som ett symtom utan neurologisk sjukdom. Det kan då återigen bero på att den normala mekanismen i hjärnan som ska filtrera bort överflödig syninformation inte fungerar som den ska.
Vi kommer att omdirigera dig till University of Edinburghs donationssida, vilket gör det möjligt att donera på ett säkert sätt. Donationerna används för att hålla igång den här hemsidan och till forskning om FNS.
