Funktionell kognitiv störning är problem med minne eller koncentration som uppstår när hjärnan inte fungerar på det sätt som vi behöver. Funktionella kognitiva symtom orsakas inte av en sjukdom eller skada i hjärnan, men de kommer från hjärnan.
Vissa har ganska milda funktionella kognitiva symtom, ibland tillsammans med andra hälsoproblem. För andra är minnesproblem något som stör deras dagliga liv mycket, och då används termen Funktionell kognitiv störning. Funktionella kognitiva symtom kan verka skrämmande. De kan göra normala aktiviteter som arbete eller umgänge mycket svårare.
Vissa är oroliga för att deras problem är tecken på en demenssjukdom, som Alzheimers sjukdom, eller har att göra med en skada efter en olycka.
För att avgöra om ens minnes- och tankesvårigheter kommer av en sjukdom eller skada i hjärnan, eller om det är funktionella kognitiva symtom krävs en noggrann undersökning.
Det är dock möjligt att ställa en pålitlig och säker diagnos vid funktionella kognitiva symtom. Att få en tydlig diagnos kan hjälpa människor att hitta sätt för att förbättra symtomen.
Den här informationen är utformad för att förmedla vad vi vet om det här tillståndet och ge dig idéer om hur du kan förstå vad det är som händer.
Funktionella kognitiva symtom är vanliga. Däremot har läkare fram tills nyligen kallat dem för många olika saker, vilket kan vara förvirrande.
Funktionella kognitiva symtom kan förekomma som enda symtom. De är också väldigt vanliga hos personer med andra symtom på Funktionell Neurologisk Symtomstörning (FNS). FNS är benämningen på ett tillstånd där personer har en blandning av neurologiska symtom som t.ex. svaghet eller blackouter som är verkliga och uppstår från gemensamma problem med nervsystemets fungerande. De är också vanliga hos personer med smärttillstånd som Fibromyalgi eller Whiplash, och vid tillstånd med svår trötthet. De kan också följas av ångest och depression eller ibland vara en del av dessa. Vi kommer att diskutera detta mer längre fram.
Funktionella kognitiva symtom kan uppstå av flera olika anledningar. Ofta finns det mer än en bakomliggande orsak.
Funktionella kognitiva symtom kan komma “från ingenstans”, men kan också debutera efter en skada eller en traumatisk händelse. Skallskada eller Mild traumatisk hjärnskada (ibland kallat hjärnskakning) är en vanlig trigger.
De flesta saker som orsakar funktionella kognitiva symtom gör det genom att störa vissa hjärnprocesser som kallas Uppmärksamhet.
Även om vår kapacitet till inlärning och lagring är enorm, så är vår uppmärksamhetsförmåga begränsad. Vi kan bara fokusera på en liten del av världen i taget. Om du inte kan fokusera din uppmärksamhet på ny information, så kommer du inte att kunna lära dig och minnas den informationen.
Exempel på saker som kan påverka uppmärksamhetsfokus:
All den här kognitivt ansträngande aktiviteten skapar en ond cirkel som faktiskt skapar mer minnessvårigheter.
Även om symtomen vid funktionell kognitiv störning och demens kan verka lika varandra, så har de olika orsaker. Vid demens kommer minnessvårigheterna av en skada i de delar av hjärnan som är inblandade i minnesfunktionerna, beroende på en fortskridande hjärnsjukdom. Vid funktionell kognitiv störning uppstår symtomen genom förändringar i hjärnans processande, och beror inte på en skada eller sjukdom i hjärnan.
“Mild kognitiv störning” eller “MCI” är en term som ibland används av läkare för att beskriva kognitiva svårigheter hos patienter som inte har en demenssjukdom, men som kan ha en ökad risk för att utveckla demenssjukdom längre fram. “Mild kognitiv störning” är dock bara en beskrivning av symtom och svårigheter, och inte en diagnos på en specifik sjukdom.
Betydelsefullt är att vissa med funktionell kognitiv störning också kan ha fått höra att de har en “Mild kognitiv störning”, särskilt om man har haft svårigheter vid minnestestning. Men personer som läkare tydligt kan säkerställa har en funktionell kognitiv störning har en lägre risk för att utveckla demenssjukdom än andra personer med mild kognitiv störning.
Det är verkligen viktigt att funktionella kognitiva symtom identifieras eftersom det förändrar vilken information läkare kommer att ge om den framtida risken för demens. Det kan också finnas specifika behandlingar som kan hjälpa att minska symtomen.
Funktionella kognitiva symtom är verkliga. De är inte “påhittade”, “inbillade” eller “sitter bara i huvudet”.
För vissa kan depression eller ångest vara en viktig faktor som bidrar till uppkomsten av funktionella kognitiva symtom. Även för personer som inte är riktigt deprimerade eller ångestfyllda så kan oro för de kognitiva symtomen förvärra symtomen och försvåra återhämtning. Många med funktionella kognitiva symtom är inte deprimerade eller har ångest, men det är viktigt att upptäcka depression och ångest eftersom behandling av detta kan leda till att de kognitiva symtomen förbättras.
Det är nödvändigt att du känner att du har fått rätt diagnos på dina besvär. Om du inte gör det kommer det att vara svårt att använda de självhjälpsstrategier som föreslås här.
Om du inte känner att du har funktionella kognitiva symtom behöver du se över på vilken grund diagnosen är satt. Oftast har du fått den för att dina symtom stämmer överrens med typiska kännetecken för tillståndet. Du behöver inte vara stressad för att ha fått funktionella kognitiva symtom. Kanske var diagnosen inte begriplig för dig därför att läkaren antydde att det var “stressrelaterat”? Det kan ha skett ett missförstånd om det var så. Vi vet att vissa patienter verkligen har stress som en orsak till sina symtom, men många har det inte. Så huruvida du har varit eller är stressad eller inte har ingen betydelse för diagnosen.
Om det behövs, sök igen och tala med den person som ställde diagnosen. Ta reda på varför de ställde den och se om du kan lita på diagnosen bättre.
Det första steget för att hantera vilket symtom som helst är att förstå det bättre. Att läsa den här informationen är det första steget. Ju mer du förstår om varför ditt minne inte fungerar, desto bättre möjlighet har du att utveckla strategier för att hantera minnessvårigheterna. Om du har andra neurologiska symtom som en del av samma funktionella neurologiska symtomstörning (FNS) kan det hjälpa att läsa mer om de symtomen på den här hemsidan för att förstå mer om vad som hänt.
Det är viktigt att identifiera alla faktorer som kan försämra dina symtom, så att du kan försöka att påverka dem som går att påverka.
Det är bättre att försöka att “jämna ut” dina aktiviteter genom att göra lite mindre under bra dagar men lite mer under dåliga dagar. När du väl har lyckats med detta kan du väldigt gradvist börja öka på din aktivitetsnivå.
Begripligt nog börjar en del personer med funktionella kognitiva symtom att undvika uppgifter de tycker är svåra. Till exempel kan de be en familjemedlem ta över handlingen så att de inte glömmer att handla några saker. Eller så kan de undvika att tala inför folk eftersom de är rädda att de ska ha svårt att hitta ett ord i ett samtal. På lång sikt är detta oftast inte en hjälpsam strategi.
Att använda minneshjälpmedel, som att skriva listor och sätta alarm på mobilen kan vara hjälpsamt för specifika uppgifter. Men försök att inte förlita dig alltför mycket på detta, eftersom det är bättre att använda ditt minne på ett så normalt sätt som möjligt. Ibland kan att skapa listor etc förbruka så mycket uppmärksamhet att det faktiskt förvärrar de kognitiva symtomen. Du kan behöva hjälp att göra färre listor och våga förlita dig mer på att använda ditt minne.
Försök att börja notera de automatiska tankar som dyker upp i ditt huvud när du glömmer något eller gör ett misstag. Att utmana dessa tankar kan hjälpa ditt minne att fungera på ett mer normalt sätt.
Till exempel:
Även om vissa kan ha nytta av de här självhjälpsstrategierna, så vet vi att det ofta är svårt att göra framsteg på egen hand utan hjälp. För tillfället har vi inte så mycket kunskap om vilka behandlingar som är mest effektiva vid funktionell kognitiv störning. Vi vet att Kognitiv Beteendeterapi (KBT) kan hjälpa personer som lever med andra långvariga fysiska symtom, som smärta och trötthet.
Det kan mycket väl vara så att den här formen av terapi också hjälper vid funktionella kognitiva symtom, men vi behöver lära oss mer om det.
Det är inte ditt fel om du inte blir bättre genom att använda självhjälpsstrategier, och det betyder inte att du inte kommer att kunna återhämta dig. Vissa neurologkliniker, psykiatriska kliniker eller rehabiliteringsmedicinska kliniker kan ha möjlighet att erbjuda KBT. Fråga din läkare om vilka behandlingar som skulle kunna vara aktuella i just ditt fall.
Hos vissa är funktionella kognitiva symtom en del av en större bild av ohälsa. En del med funktionella kognitiva symtom har också andra symtom på funktionell neurologisk symtomstörning (FNS). Funktionell neurologisk symtomstörning är vanliga tillstånd som kommer av en onormal funktion i nervsystemet men inte av någon nervskada (mjukvara, inte hårdvara).
Vissa med funktionella kognitiva symtom kan också ha ångest, depression eller posttraumatiskt stresstillstånd (PTSD). Ibland är depression och ångest en konsekvens av själva tillståndet.
Funktionella kognitiva symtom är vanligt vid långvariga smärttillstånd som fibromyalgi och complex regional pain syndrome (CRPS).
Funktionella kognitiva symtom är också vanliga hos personer med “postcommotiosyndrom” efter en skallskada. De personerna kan också ha problem med huvudvärk, yrsel och ljud- och ljuskänslighet.
Många med funktionella kognitiva symtom har INGA av de här andra hälsoproblemen, så var snäll och överse med detta om du inte känner igen dig i det här avsnittet. Men om du gör det, så kan det vara värt att söka kontakt med sjukvårdspersonal – t.ex. en psykolog, neurolog eller psykiater som förstår de här tillstånden och som kan försöka hjälpa dig.
Josh är 28 år och arbetar som lärarassistent i en omsorgsskola. På jobbet fick han genom en olyckshändelse ett slag mot huvudet av ett bord som en medarbetare flyttade på. Han blev inte medvetslös, men kände sig förvirrad under flera minuter efter skadan.
Under de närmaste dagarna kände han av huvudvärk, yrsel och sämre koncentration. Han var känslig för starka ljus och kände sig extremt trött. Han tog lite ledigt för att vila. Under de kommande veckorna försvann yrseln, huvudvärken minskade och han kunde gå tillbaka till arbetet.
Tillbaka på jobbet fortsatte han att kämpa med sitt minne och sin koncentration. Han hade tidigare haft ett utmärkt minne, men nu märkte han att han glömde uppgifter om han inte skrev en lista. När han hade pratat med en kollega kunde han ofta märka att han hade glömt de flesta detaljerna från deras samtal. Han kallade ibland eleverna i klassen vid fel namn, även fast han kände dem väl. Han hade en känsla av “hjärndimma”, som att han inte var sig själv. Han tänkte långsammare och allting kändes mer som en ansträngning.
Symtomen blev värre dagar då han hade sovit dåligt, eller hade huvudvärk, men han kände sig aldrig riktigt bra. När han kom hem från jobbet kände han sig alltid helt utmattad.
Han tyckte att de här svårigheterna var väldigt frustrerande, och oroade sig över om han hade skadat sin hjärna vid olyckan. Hans allmänläkare sade att symtomen kunde bero på stress eller depression, men han gillade sitt jobb och kände sig inte deprimerad.
Josh träffade en neurolog som förklarade att hans symtom var typiska för Funktionell kognitiv störning. Han blev förvånad eftersom han varit orolig över att hans minnesproblem berodde på en hjärnskada och aldrig skulle bli bättre. Neurologen förklarade att smärtan och den dåliga sömnen påverkade hjärnans förmåga att fokusera. Han fick några användbara tips från en broschyr om att förbättra sömnen. När de tillsammans tittade på Joshs aktiviteter märkte de att han tenderade att överanstränga sig de dagar han kände sig ”ok”, och det gjorde att han blev helt utmattad. Josh pratade med skolan och kom överens om några förändringar i hans schema och ansvarsområden så att han gradvis kunde öka sin aktivitetsnivå på jobbet utan att hamna i det här ”allt eller inget”-mönstret. Efterhand när Joshs energinivå ökade började allt kännas lite lättare. Han kallar fortfarande barnen vid fel namn ibland, men han har märkt alla gör det ibland och han blev inte längre orolig eller skämdes när det hände.
Jean är 63 år. Hon har haft några jobbiga år då hon tog hand om sin mamma, som dog i Alzheimers demens för 6 månader sedan.
Hon förstod första att något var fel för 3 månader sedan, när hon var vid Bankomaten och inte kunde minnas sin kod. Det hade aldrig hänt förut.
Hon började “försvinna iväg” under samtal och kunde ibland inte minnas saker som hennes man var säker på att han redan hade berättat för henne. Hon började att göra många listor, anteckningar och påminnelser i telefonen eftersom hon var säker på att hon skulle missa avtalade tider. Om hon inte hade gjort det kände hon sig säker på att hon skulle ha missat några tider..
Varenda dag upptäckte Jean att hon gick in i ett rum och hade glömt varför hon gick dit. Även om Jean aldrig hade gått vilse när hon lämnade huset så började hon oroa sig för att det skulle hända. När hon berättade det för sin man föreslog han att han skulle ta hand om bilkörningen och att det var bäst att de bara gick ut i sällskap.
Efter att ha torrkokat en kastrull en kväll slutade Jean att laga mat och började köpa micromat i stället, ifall det skulle hända igen. På grund av allt som hände henne var hon säker på att hennes symtom var de första tecknen på Alzheimers sjukdom. Hon hade svårt att somna och kunde ligga vaken i timmar och oroa sig över saker hon var tvungen att göra nästa dag, och hur hennes familj skulle klara sig när hennes demens blev värre.
Jean träffade sin läkare, men berättade inte för sin familj att hon trodde att hon hade demens eftersom hon inte ville oroa dem. Det var stressande när läkare bad henne göra minnestester. Hennes läkare remitterade henne till en Minnesklinik, där psykiatern gav henne besked om att hon inte hade demens. Jean kände sig inte lugnad av detta, eftersom hon visste att något var allvarligt fel med hennes minne.
Efter ett till möte för att gå igenom sakerna med psykiatern började hon ändå märka av tillfällen då hennes minne fungerade riktigt bra. Hon började också lägga märke till när hennes tankar vandrade iväg och hennes oro gjorde så att hon inte kunde ta in information. Hon slutade att använda så mycket anteckningar och listor – hon gjorde några misstag vid inhandlingar men inte alls så många som hon hade förväntat sig. Jean började träffa sina vänner igen och slutade att planera för det värsta, även om hon fortfarande ibland är orolig för att få demens i framtiden.
Patienter med funktionella neurologiska symtom kan ibland rapportera om dramatiska perioder med amnesi eller minnesförlust, t.ex. en hel eftermiddag eller bilresa. Det här gäller särskilt personer med funktionella anfall, som ofta har minneslucka för symtom som man upplever precis innan anfallet.
När en hel tidsepisod är borta så här är den mest troliga förklaringen dissociativ amnesi. Klicka på dissociativa symtom för att ta reda på mer om vad dissociation är för något.
Personer med dissociativ amnesi har minnesförlust beroende på:
www.headinjurysymptoms.org (Engelska) Funktionella kognitiva symtom debuterar ibland efter en skallskada. Den här hemsidan innehåller information och råd om hur man kan hantera symtom efter en skallskada.
www.good-thinking.uk (Engelska) En hälsotjänst godkänd av det brittiska hälsovårdssystemet NHS. Hjälpsam information om frågor som sömn, stress, ångest och nedstämdhet.
För en vetenskaplig sammanfattning om Funktionell kognitiv störning, se
Dr Laura McWhirter Överläkare, Neuropsykiater, University of Edinburgh, Edinburgh
Dr Biba Stanton Överläkare, Neurolog, Kings College Hospital, London
Professor Alan Carson Överläkare, Neuropsykiater, University of Edinburgh, Edinburgh
Professor Jon Stone Överläkare, Neurolog, University of Edinburgh, Edinburgh
25 Juni 2020
Vi kommer att omdirigera dig till University of Edinburghs donationssida, vilket gör det möjligt att donera på ett säkert sätt. Donationerna används för att hålla igång den här hemsidan och till forskning om FNS.
