Hazels berättelse visar att det är möjligt att tillfriskna från Complex regional pain syndrome (CRPS). Hazel beskriver hur förståelse för att problemet satt i hjärnan och nervsystemet, snarare än ett hennes hand var skadad, tillsammans med rätt fysioterapi och stor beslutsamhet var nyckelingredienser i hennes tillfrisknande. 

För ungefär 7 år sedan hade jag karpaltunnelsyndrom i min högra hand. Efter att jag opererats började min hand svullna och jag fick en intensiv brännande smärta. Jag kom tillbaka till sjukhuset och fick diagnosen Complex Regional Pain Syndrome (CRPS). Det oroade mig mycket eftersom jag aldrig hade hört talas om tillståndet förut.  Man sade då “use it or lose it” och råddes att börja med intensiv fysioterapi. Under ungefär 6 månader gjorde jag intensiv fysioterapi men tillståndet verkade inte förbättras, inte heller försämras.

Jag blev remitterad till en smärtklinik och jag fick några smärtblockader. Något jag märkte var att stress inte gjorde saken bättre. Tillståndet var helt nytt för mig, och även om jag läste om det förstod jag det fortfarande inte fullt ut. Även om jag var medveten om att stress inte hjälpte, så var det i min värld ett problem som rörde min hand. Under några år åkte jag in och ut på sjukhus där jag fick fysioterapi och ganglionblockader vilket hjälpte ett kort tag. Jag kunde få små fönster av lättnad så att jag kunde röra min hand. Min hand och handled kändes alltid stel och den brännande smärtan blossade upp i perioder. 

För tre år sedan arbetade jag deltid, jag ramlade och slog skuldra och nacke; detta väckte upp min CRPS. Min hand svullnade mer och den brännande smärtan var intensiv. Jag hade kunnat hantera smärtan innan det häoch fick några fler ganglionblockader. Han rekommenderade intensiv fysioterapi.

Jag gick i fysioterapi i 18 månader. Under den här tiden fick jag också remiss till bassängträning och jag märkte en stor skillnad i mitt tillstånd. Jag satte upp en spegel så att jag flera gånger per dag kunde göra rörelser med min friska vänstra hand. Det kunde vara att vrida handleden och knyta näven. Jag klippte ut bilder från tidningar för att avgöra om det var höger eller vänster hand.

I maj 2011 tror jag att den största hjälpen var när jag fick min hund, en Belgian Shepherd. Natt efter natt kunde jag klappa henne med min högra hand, inte hårt utan bara mjuka rörelser. Att gå promenader och träna henne gav mig en anledning att fortsätta att vara aktiv. Den här gången hade jag bestämt mig för att pressa mig genom smärtgränserna. Runt den här tiden förändrade jag också hela mitt sätt att tänka. Medan jag tidigare trodde att det måste finnas någon slags skada i handen, trodde jag nu på att jag hade en välfungerande hand och jag var inte beredd att förlora den.

När jag träffade min neurolog rådde han mig att bryta igenom den här smärtgränsen och läsa igenom information om långvarig smärta.

MIn tolkning av CRPS nu är att problemen sitter i hjärnan, inte i armen eller handen (vilket jag trodde länge). Tillståndet är något kraftfullt, men min berättelse bekräftar att med rätt stöd från medicinska experter kan CRPS besegras.

Mina råd till personer som har det här försvagande tillståndet är att hålla sinnet öppet kring vad som orsakar det, att återuppta någon form av fysisk aktivitet, att hålla ned stressnivån och prova en ny hobby för att på så sätt distrahera smärtan.

Jag var tvungen att arbeta hårt för att förbättras i mina symtom. Jag tror inte att det skulle ha varit möjligt utan en ordentlig förståelse av tillståndet, allt arbete jag lade ned i det och stödet från min fysioterapeut.

Jag har nu ingen smärta alls i min högra hand och jag kan använda den till allt jag vill, även fast jag hade symtom i sju år.

Jag hoppas att detta hjälper personer med CRPS att känna lite hopp om att deras symtom kan förbättras.