FNS betyder Funktionell Neurologisk Symtomstörning. Det beskriver ett problem med funktionen i nervsystemet – ett mjukvarufel snarare än ett hårdvarufel. På senare år har dock flera studier pekat på att personer med FNS kan ha förändringar i hjärnans struktur också. Stämmer det här? Och om det gör det, vad betyder det för hur vi bör tänka kring FNS?
Det har gjorts flera intressanta studier på skillnader i hjärnans struktur hos patienter med FNS jämfört med friska kontrollpersoner. I en studie jämförde Carine Maurer med kollegor i USA hjärnavbildningar hos 48 personer med FNS med 55 friska kontroller med samma ålder och könsfördelning (1).
De såg att det fanns vissa områden i hjärnan där den “grå” substansen var mindre hos patienter med FNS än hos friska kontroller. Det här syntes särskilt i områden som är inblandade i rörelse och sensorik, och i områden som är viktiga för att uppleva känslor och som styr “fight or flight”-reaktioner.
Flera andra studier har visat något annorlunda fynd. Jon Stone var medförfattare till en artikel som leddes av David Perez och Indrit Begue, som sammanfattar de fynden (2). Något entydigt mönster har inte kommit fram, men det verkar sannolikt att det finns skillnader på en gruppnivå mellan patienter som har FNS och friska individer.
De förändringar som har rapporterats är alla subtila och på en gruppnivå, så man behöver slå ihop många individers undersökningar för att kunna hitta en märkbar skillnad. De metoder som använts för att undersöka de här möjliga skillnaderna i hjärnan är anpassade för forskning och inte validerade för klinisk användning, och man har ännu inte en klar bild av den kliniska betydelsen av de här fynden. Dessutom kan man inte hitta förändringarna på individuella MRT- eller CT-undersökningar, vilka typiskt sett är normala vid FNS om inte personen har ett annat neurologiskt tillstånd eller om man inte hittar bifynd (det är vanligt och förekommer hos 1 av 6 i befolkningen) (3).
Vi vet inte. Det skulle kunna vara så att personer med FNS är födda med en annan struktur i hjärnan, vilket gör dem mer benägna att utveckla tillståndet.
Våra hjärnor förändras hela tiden, utvecklas och krymper genom våra liv. Det är lite som en muskel. Om du använder en särskild del mycket så blir den större, om du inte gör det kan den krympa. Till exempel så har Londons taxichaufförer, som varit tvungna att lära sig alla gator i London utantill, ett större “navigeringsområde” i hjärnan än personer som inte är taxichaufförer (1).
Faktum är att personer med de flesta psykiatriska tillstånd, som depression, ångest och PTSD, också har visat sig ha strukturella förändringar i sina hjärnor, och till viss del liknar förändringarna dem man sett i studier vid FNS.
De strukturella förändringarna i “hårdvaran” kan vara viktiga eftersom de förändringarna kan öka en sårbarhet i systemet för att drabbas av återkommande “mjukvarukrascher”. De strukturella variationerna hittas i regel i kortikala och limbiska områden som kommunicerar med senorimotoriska nätverk.
En annan möjlighet är att personer med FNS utvecklar förändringar i hjärnans struktur som en konsekvens av att ha tillståndet, snarare än en orsak till tillståndet. Det förekommer helt säkert vid andra neurologiska tillstånd.
Det verkar troligt att svaret ligger någonstans mittemellan. Det finns förmodligen strukturella sårbarheter och tillståndet förändrar troligen hjärnan också.
FNS har en riktigt svår och stigmatiserad historia. Under väldigt lång tid klassificerades det som en rent psykologisk störning. Under de senaste 20 åren har vi klarlagt vissa av de mekanismer i hjärnan som ligger bakom FNS-symtom. Det har gjorts mycket framsteg men vi har fortfarande långt kvar till en slutlig modell.
Allt detta skakar om våra förutfattade meningar om vad ett neurologiskt tillstånd är och vad ett psykiatriskt tillstånd är. Det visar sig att uppdelningen är felaktig och att allt sker i hjärnan.
Namnet Funktionell Neurologisk Symtomstörning beskriver ett tillstånd där det finns en störning i hur nervsystemet fungerar. Det kallas så till stor del på grund av hur det diagnostiseras. Till exempel:
Alla de här vanliga kliniska uttrycken visar tydligt att det är ett problem med funktionen som är mycket mer uppenbar än ett subtilt problem i strukturen. Om det var strukturen, då skulle svagheten inte tillfälligt kunna bli bättre, tremorn skulle inte tillfälligt bli bättre och gången skulle inte förbättras.
Ur en praktisk synvinkel så kan förståelse för vad de här kliniska uttrycken betyder verkligen hjälpa personer med FNS att förstå att det finns potential för förbättring, och att deras situation och symtom inte är så bestående som de först kan verka.
Fysioterapeutiska och psykologiska behandlingar som utvecklas för FNS hjälper människor att begripa de här sakerna och gå vidare från detta i behandling för att “återträna hjärnan”.
Vid fysioterapi så kan gången förbättras när man går fort, och fysioterapeuten kan använda detta för att återställa mer normala “automatiska” gångmönster. I psykologisk behandling kan det hjälpa att förstå mer om hur märklig hjärnan är, och att förstå att om du försöker att göra en rörelse “för mycket”, så kan det faktiskt göra det värre, särskilt när du blir frustrerad eller orolig.
Många med FNS kan inte förbättras, även när man har förstått tillståndet och verkligen är motiverad till förändring. Kanske är de strukturella förändringarna vi har hittat, eller förändringen i hjärnans funktioner för svåra att rätta till. Vi vet bara inte för tillfället om det är så eller inte.
De flesta med FNS tror, vid något tillfälle, att det måste finnas en skada i deras hjärna som orsakar deras symtom.
Att förstå hur symtom tillfälligt kan förbättras och hur rehabiliteringsinsatser successivt kan byggas upp för att uppnå en gradvis förbättring är nyckeldelar av den kliniska behandlingen. De här nya behandlingarna för FNS har redan visat lovande resultat i randomiserade kontrollerade studier.
Vi kan längre fram behöva bygga in en förståelse för de här strukturella förändringarna i våra modeller och sättet som vi förklarar FNS på. Men just nu har vi helt enkelt inte tillräckligt med fakta för att kunna använda den här informationen på ett kliniskt användbart sätt.
Om de strukturella förändringarna alltid har funnits där, så är det såklart viktigt men vi vet fortfarande inte om de utgör ett hinder för förbättring.
Om de strukturella förändringarna uppstår på grund av tillståndet, så behöver vi förklara för patienter att FNS har gjort en förändring i deras hjärna, men behandling kan förhoppningsvis ändra det tillbaka igen.
Referenser
We will be re-directing you to the University of Edinburgh’s donate page, which enable donations in a secure manner on our behalf. We use donations for keeping the site running and further FND research.
