Som ung var jag alltid fysiskt aktiv, t\u00e4vlade nationellt i gymnastik och trampolin och \u00e4gnade mig \u00e5t idrott p\u00e5 all ledig tid. N\u00e4r jag var tolv var det dags att b\u00f6rja p\u00e5 h\u00f6gstadiet. Jag hade slutat t\u00e4vla i gymnastik och ist\u00e4llet b\u00f6rjat med landbandy. De f\u00f6rsta m\u00e5naderna gick blixtsnabbt, men n\u00e4r det n\u00e4rmade sig vintern fick jag n\u00e5got virus. Jag blev l\u00e4ttad \u00f6ver att jag inte beh\u00f6vde l\u00e4mna in ett arbete som jag inte var n\u00f6jd med och st\u00e4llde in mig p\u00e5 att vara hemma en dag och m\u00e5 d\u00e5ligt och sedan, imorgon – tillbaka till skolan! Men dagarna gick och det k\u00e4ndes som att en elefant satt p\u00e5 mitt br\u00f6st och inte flyttade p\u00e5 sig. Min kropp sade tv\u00e4rstopp, och det h\u00e4r blev b\u00f6rjan p\u00e5 min resa med kroniskt tr\u00f6tthetssyndrom (ME\/CFS). Efter en tuff period i b\u00f6rjan efter viruset kunde jag l\u00e5ngsamt b\u00f6rja med idrott igen. Jag kunde g\u00e5 till tennishallen varje dag och f\u00f6rlora mig i den renande r\u00f6relsen av att sl\u00e5 en boll fram och tillbaka, fram och tillbaka. Efter sommaren hade jag blivit s\u00e5 bra att jag kunde ansluta till mina kompisar och b\u00f6rja i \u00e5ttan p\u00e5 heltid. <\/p>\n\n\n\n
Jag var inte den som ville missa en enda idrottslektion, och jag kom till och med tillbaka som anfallare i skollaget igen. Till vintern fick jag en infektion igen. Panikslagen \u00f6ver att detta skulle leda till att jag blev d\u00e5lig igen s\u00e5 \u201ck\u00f6rde jag \u00f6ver\u201d viruset och f\u00f6ljde med p\u00e5 en skolskidresa efter att ha varit sjuk av och till ett tag. Jag h\u00e4ngde med mina kompisar p\u00e5 bussen, vi sj\u00f6ng och s\u00e5g fram emot frihetsk\u00e4nslan som resan skulle ge. Tyv\u00e4rr blev jag sjuk under resan och b\u00f6rjade bli orolig \u00f6ver att l\u00e4raren skulle skicka hem mig om jag ber\u00e4ttade. Jag dolde det f\u00f6r alla och h\u00e4ngde med p\u00e5 varenda aktivitet vi hade planerat under veckan. <\/p>\n\n\n\n
N\u00e4r vi kom hem kommer jag ih\u00e5g att jag k\u00e4nde mig stel. Min kropp var utsliten och jag k\u00e4nde mig riktigt d\u00e5lig i flera veckor. Det var efter de h\u00e4r veckorna som jag blev remitterad till en specialist p\u00e5 Kroniskt tr\u00f6tthetssyndrom. Under de kommande \u00e5ren var jag bara tidvis i skolan, jag hade l\u00e5g n\u00e4rvaro, jag kunde inte idrotta och jag kunde inte tr\u00e4ffa mina v\u00e4nner. En v\u00e4ldigt sn\u00e4ll l\u00e4rare som ocks\u00e5 hade Kroniskt tr\u00f6tthetssyndrom kom hem till mig och hade mattelektioner. <\/p>\n\n\n\n
Jag kunde ganska ofta pressa mig till att vara med p\u00e5 aktiviteter som kr\u00e4vde mycket energi, vilket ledde till att jag k\u00e4nde mig d\u00e5lig i veckor efter\u00e5t. Det var stor skillnad mot livet jag hade levt f\u00f6rut. <\/p>\n\n\n\n
N\u00e4r jag var 15 b\u00f6rjade jag f\u00e5 nya m\u00e4rkliga symtom, men jag t\u00e4nker inte alltf\u00f6r mycket p\u00e5 dem eftersom begreppet Kroniskt tr\u00f6tthetssyndrom inrymmer en massa olika symtom. Men p\u00e5 ny\u00e5rsafton 2014 var jag i min mormors badrum och tuppade av och f\u00f6ll. Jag hade haft mycket sm\u00e4rta och min kropp verkade st\u00e4nga ned. Jag kylde ned mig och efter en stund kunde jag g\u00e5 tillbaka till festen. Efter den festen kunde de h\u00e4r blackouterna komma lite d\u00e5 och d\u00e5, och till v\u00e5ren hade jag f\u00e5tt en vacklande g\u00e5ng och de svimningsliknande attackerna hade utvecklats till vad som verkade vara panikattacker. <\/p>\n\n\n\n
Till sommaren hade jag f\u00e5tt upps\u00f6ka en akutmottagning p\u00e5 en resa till Scarborough eftersom jag kunde g\u00e5 allt mindre och mina attacker blivit v\u00e4rre, men de kunde inte hitta n\u00e5got fel. N\u00e4r jag kom hem b\u00f6rjade mina attacker likna anfall, och efter att jag haft ett anfall p\u00e5 sjukhus och de kunde utesluta epilepsi fick jag diagnosen \u201cmedveten svimning\u201d. <\/p>\n\n\n\n
Efter att jag skrevs ut fortsatte jag att tr\u00e4ffa mina v\u00e4nner, men mina anfall kom allt mer ofta, minst en g\u00e5ng per dag. S\u00e5 h\u00f6ll det p\u00e5 i n\u00e5gon eller n\u00e5gra m\u00e5nader. En kv\u00e4ll n\u00e4r jag satt i s\u00e4ngen och tittade p\u00e5 tv fick jag pl\u00f6tsligt ett anfall. N\u00e4r jag vaknade fr\u00e5n anfallet startade n\u00e4sta, och sedan n\u00e4sta, och s\u00e5 vidare. Det var en v\u00e4ldigt m\u00e4rklig k\u00e4nsla, och n\u00e5got som jag h\u00f6ll p\u00e5 att v\u00e4nja mig vid. Det k\u00e4ndes som att jag simmade i djupa hav, och varje g\u00e5ng jag b\u00f6rjade n\u00e4rma mig ytan s\u00e5 tog n\u00e5gon tag i min fot och jag drogs ned\u00e5t igen. <\/p>\n\n\n\n
De kommande \u00e5ren \u00e5kte jag in och ut p\u00e5 sjukhus. Efter min andra inl\u00e4ggning fick jag diagnosen \u201cFunktionell Neurologisk Symtomst\u00f6rning\u201d. Det var en l\u00e4ttnad att f\u00e5 en diagnos, och jag ifr\u00e5gasatte aldrig att det var r\u00e4tt diagnos, den passade som hand i handske. Mina anfall var icke-epileptiska anfall, min g\u00e5ng var ett g\u00e5ngproblem, min intensiva sm\u00e4rta en del av st\u00f6rningen och min stelhet var b\u00f6rjan p\u00e5 min funktionella svaghet. <\/p>\n\n\n\n
Efter ett tag blev mina anfall mer konsekventa, det k\u00e4ndes som att mina ben och armar inte kunde r\u00f6ra sig alls och jag k\u00e4mpade f\u00f6r att kunna g\u00e5 och sitta uppe. Jag blev inlagd p\u00e5 sjukhus d\u00e4r vi f\u00f6rs\u00f6kte med \u201cTapping<\/em>\u201d (vilket hj\u00e4lpte, men blev sv\u00e5rt att hantera n\u00e4r anfallen blev skakiga eller jag inte kunde r\u00f6ra mina h\u00e4nder), lugnande mediciner<\/em> och pyttelite fysioterapi. Efter 6 veckor beslutade vi oss f\u00f6r att byta strategi och jag \u00e5terv\u00e4nde hem i v\u00e4ntan p\u00e5 att f\u00e5 komma till ett rehabiliteringssjukhus. <\/p>\n\n\n\n Det kan vara kul att h\u00f6ra att det var p\u00e5 rehabiliteringsjukhuset som jag blev b\u00e4ttre. Jag tillbringade tio m\u00e5nader d\u00e4r, och under den tiden hade mina anfall f\u00f6r\u00e4ndrats dramatiskt. Jag hade b\u00f6rjat vara medvetsl\u00f6s i timmar, vilket ja – var v\u00e4ldigt skr\u00e4mmande, men efter m\u00e5nader och \u00e5ter m\u00e5nader av fysioterapi, neuropsykologi, arbetsterapi, samtal med neurologer och att sluta med ALLA mina l\u00e4kemedel (n\u00e5got en v\u00e4ldigt envis sexton\u00e5ring tjatade om – jag tror att jag blev en annan person n\u00e4r jag stod p\u00e5 lugnande mediciner!!), s\u00e5 kom jag ur mitt medvetsl\u00f6sa tillst\u00e5nd sittande i en stol. Det h\u00e4r var en riktig v\u00e4ndpunkt eftersom jag inte hade kunnat vara vid medvetande i uppr\u00e4tt position \u00e4nda sedan jag kom till rehabiliteringssjukhuset sex m\u00e5nader tidigare. \u00d6gonblicket n\u00e4r detta h\u00e4nde samlades snattrande och glada sk\u00f6terskor runt mig, chockade! Jag fr\u00e5gade omedelbart om jag kunde prova att st\u00e4lla mig upp. De svarade \u201cLugna ner dig nu, tjejen!\u201d Den kv\u00e4llen stannade jag uppe i min stol s\u00e5 l\u00e4nge jag kunde f\u00f6r att min pappa skulle f\u00e5 se mig uppe. Han kom genom d\u00f6rren till avdelningen och d\u00e4r var jag – satt upp och log!! Jag sade \u201cmen heeeej\u201d till honom, och han svarade med ett v\u00e4ldigt f\u00f6rv\u00e5nat uttryck. Det \u00e4r en kv\u00e4ll som jag inte kommer att gl\u00f6mma i f\u00f6rsta taget. <\/p>\n\n\n\n Efter n\u00e5gra till m\u00e5nader med att l\u00e4ra mig att st\u00e5 (s\u00e5 att jag kunde \u00f6verraska folk med st\u00e5ende kramar!) och g\u00e5 igen (jag l\u00e4rde mig att g\u00e5 genom att anv\u00e4nda musik f\u00f6r att f\u00e5 ig\u00e5ng mitt g\u00e5ngm\u00f6nster – tack till Paolo Nutini!) kunde jag sl\u00e4ppas ut i den fria v\u00e4rlden!!<\/p>\n\n\n\n Jag fortsatte med \u00f6ppenv\u00e5rdsbes\u00f6k och b\u00f6rjade i skolan igen f\u00f6r att jobba upp betygen. I b\u00f6rjan kunde jag bara klara av en lektion i taget, men efter det \u00e5ret hade jag en v\u00e4ldigt god relation med l\u00e4raren, ett bra betyg och ett skolstipendium f\u00f6r \u201cstyrka, beslutsamhet och uth\u00e5llighet f\u00f6r att klara av sv\u00e5righeter\u201d. Ganska annorlunda \u00e5r j\u00e4mf\u00f6rt med \u00e5ret innan! <\/p>\n\n\n\n Det har nu g\u00e5tt 3 \u00e5r, och efter att ha g\u00e5tt en f\u00f6rberedande kurs l\u00e4ser jag nu mitt andra \u00e5r p\u00e5 universitetet. Universitetet jag studerar p\u00e5 \u00e4r faktiskt det universitet som mycket forskning kring FNS bedrivs p\u00e5 – vilket g\u00f6r att det k\u00e4nns som att cirkeln sluts!!<\/p>\n\n\n\n Under \u201clockdown\u201d fick jag tillbaka lite energi och jag har s\u00e5 sm\u00e5tt b\u00f6rjat att spela tennis igen. Springandet har inte riktigt kommit ig\u00e5ng \u00e4nnu, men ibland n\u00e4r en boll \u00e4r bara precis utom r\u00e4ckh\u00e5ll kan jag k\u00e4nna att mina f\u00f6tter r\u00f6r sig som en reaktion, utan att jag ens beh\u00f6ver t\u00e4nka p\u00e5 det. <\/p>\n\n\n\n Jag ville skriva ned min historia f\u00f6r att visa att tillfrisknande \u00e4r m\u00f6jligt. Jag \u00f6nskar att jag kunde ge mer information om vad det verkligen var som gjorde mig b\u00e4ttre, men det k\u00e4ndes som en str\u00f6mbrytare som slogs p\u00e5. N\u00e4r jag kunde vara vid medvetande i stolen k\u00e4ndes det som att jag fick fler och fler pusselbitar. Jag tror att de f\u00f6rsta pusselbitarna kan vara sv\u00e5rast att f\u00e5 tag p\u00e5, men n\u00e4r du v\u00e4l har kommit ig\u00e5ng s\u00e5 kan du se b\u00f6rjan av en st\u00f6rre bild. <\/p>\n\n\n\n Jag \u00e4r anfallsfri sedan 4 och ett halvt \u00e5r (\u00e4n s\u00e5 l\u00e4nge), och det som upptog s\u00e5 stor del av mitt liv under s\u00e5 l\u00e5ng tid \u00e4r nu n\u00e5got som jag inte ens beh\u00f6ver t\u00e4nka p\u00e5. M\u00e5nga bra saker har kommit ur allt det d\u00e5liga, ocks\u00e5. Jag tycker att jag har goda utsikter i livet. Jag vet att jag var fysiskt stark tidigare i livet, men nu k\u00e4nns det som att jag har visat f\u00f6r mig sj\u00e4lv att jag kan vara mentalt modig ocks\u00e5. Jag \u00e4r v\u00e4ldigt glad \u00f6ver att ha ett s\u00e5nt bra st\u00f6d runt omkring mig, och \u00e4r v\u00e4ldigt tacksam f\u00f6r hur jag har det nu. Jag hoppas att den h\u00e4r ber\u00e4ttelsen kan tr\u00f6sta n\u00e5gon som upplever n\u00e5got liknande, och jag hoppas att du hittar din str\u00f6mbrytare.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Olivia beskriver ett verkligen funktionsneds\u00e4ttande tillst\u00e5nd sedan h\u00f6gstadiet.<\/p>\n","protected":false},"author":7,"featured_media":0,"parent":1461,"menu_order":259,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"page-template\/story-details-page-template.php","meta":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/neurosymptoms.org\/sv_SE\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/2196"}],"collection":[{"href":"https:\/\/neurosymptoms.org\/sv_SE\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/neurosymptoms.org\/sv_SE\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/neurosymptoms.org\/sv_SE\/wp-json\/wp\/v2\/users\/7"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/neurosymptoms.org\/sv_SE\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2196"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/neurosymptoms.org\/sv_SE\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/2196\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":9238,"href":"https:\/\/neurosymptoms.org\/sv_SE\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/2196\/revisions\/9238"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/neurosymptoms.org\/sv_SE\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/1461"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/neurosymptoms.org\/sv_SE\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2196"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}