{"id":1477,"date":"2021-03-21T14:07:16","date_gmt":"2021-03-21T14:07:16","guid":{"rendered":"https:\/\/ftd.cognihealth.in\/?page_id=1477"},"modified":"2022-03-21T20:04:30","modified_gmt":"2022-03-21T20:04:30","slug":"annettes-story","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/neurosymptoms.org\/sv_SE\/stories\/functional-seizures\/annettes-story\/","title":{"rendered":"Annettes ber\u00e4ttelse"},"content":{"rendered":"\n

Annette beskriver hur hon har haft funktionella anfall i m\u00e5nga \u00e5r. Hon har fortfarande anfall.<\/em><\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rsta g\u00e5ngen jag minns att jag fick det som jag nu vet var ett funktionellt anfall var n\u00e4r jag var 20 \u00e5r. <\/p>\n\n\n\n

Jag var p\u00e5 en veckas kurs i jollesegling. Vi var 4 personer i en 4-mans jolle och vi hade precis vr\u00e4kt i oss n\u00e5gra stora Mars. Jag kommer ih\u00e5g att jag strax d\u00e4refter k\u00e4nde det som att jag inte kunde r\u00f6ra mig. Jag bara satt d\u00e4r, fastborrad. Jag kunde inte flytta \u00f6gonen, blinka eller r\u00f6ra mig fysiskt. Det var som att jag hade fryst. N\u00e4sta sak jag m\u00e4rker \u00e4r att jag faller mot mitten av b\u00e5ten. Jag \u00e4r inte s\u00e4ker p\u00e5 vad som h\u00e4nde sedan, men mitt n\u00e4sta minne \u00e4r att man lyfte \u00f6ver mig till r\u00e4ddningsb\u00e5ten. N\u00e4r vi hade kommit tillbaka till seglarskolan hade jag piggnat till s\u00e5 mycket att jag kunde g\u00e5 tillbaka till mitt rum och sova. Ett tag efter detta gick jag till en l\u00e4kare och fick veta att jag troligen var i d\u00e5lig form och beh\u00f6vde tr\u00e4na mer! Jag kunde inte f\u00f6rm\u00e5 mig att ber\u00e4tta f\u00f6r honom att jag gick p\u00e5 gym tv\u00e5 g\u00e5nger i veckan, seglade de flesta helger och \u00e5kte p\u00e5 skidsemestrar. <\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 den h\u00e4r tiden hade jag bara \u201cdroppattacker\u201d. De kom oftast som en blixt fr\u00e5n klar himmel och den enda f\u00f6rvarningen jag fick var n\u00e4r jag f\u00f6rstod att jag var p\u00e5 v\u00e4g ner. Ibland mindes jag sj\u00e4lva landningen, andra g\u00e5nger gjorde jag det inte och tiden jag var okontaktbar varierade mycket. Det var en g\u00e5ng d\u00e5 jag var riktigt d\u00e5lig. Jag ramlade hela tiden och sov mycket. Min mamma ringde allm\u00e4nl\u00e4karen och n\u00e4r han kollade mitt blodtryck sade han att jag m\u00e5ste \u00e5ka in till sjukhuset eftersom det var v\u00e4ldigt h\u00f6gt – n\u00e5gonting \u00f6ver 200. <\/p>\n\n\n\n

Det gjordes olika unders\u00f6kningar – allt var normalt \u2026.. s\u00e5klart! Det bed\u00f6mdes d\u00e5 att det troligen var ett virus, kanske ME. Jag f\u00f6rb\u00e4ttrades l\u00e5ngsamt, \u00e5tertog min vikt igen och kunde gradvis \u00f6ka tiden p\u00e5 arbetet efter att jag varit ledig minst en m\u00e5nad. <\/p>\n\n\n\n

Anfallen fortsatte utan n\u00e5gon regelbundenhet eller m\u00f6nster. Ibland kunde det g\u00e5 6 m\u00e5nader utan ett anfall. Andra g\u00e5nger kunde det komma 3 p\u00e5 en vecka. Jag b\u00f6rjade kunna k\u00e4nna att ett anfall var \u201cp\u00e5 g\u00e5ng\u201d och p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt lyckades jag ibland f\u00f6rhindra dem, men mina ben brukade kunna bli lite skakiga efter\u00e5t. Min allm\u00e4nl\u00e4kare visste inte vart han skulle remittera mig. Jag fick tr\u00e4ffa en neurolog som unders\u00f6kte om jag hade epilepsi. Unders\u00f6kningen var normal, men utan f\u00f6rslag p\u00e5 vad det annars kunde vara.<\/p>\n\n\n\n

Jag fortsatte att st\u00e5 ut med de h\u00e4r dropattackerna men de, och k\u00e4nslan av att jag h\u00f6ll p\u00e5 att v\u00e4lta, b\u00f6rjade bli v\u00e4rre. Min allm\u00e4nl\u00e4kare remitterade mig till en kardiolog som gjorde elektrofysiologiska unders\u00f6kningar och ett tilt-test, och jag fick en \u201cRevealdosa\u201d inlagd som kunde \u00f6vervaka mina hj\u00e4rtslag och f\u00e5nga hj\u00e4rtrytmen n\u00e4r jag fick en attack. \u00c5terigen var allt normalt.<\/p>\n\n\n\n

Jag s\u00f6kte hos en neurolog som utan att ens unders\u00f6ka mig sade att jag beh\u00f6vde tr\u00e4ffa en psykiater. Han var extremt avvisande och otrevlig.<\/p>\n\n\n\n

Jag best\u00e4mde mig f\u00f6r att s\u00f6ka p\u00e5 en alternativ medicinsk klinik d\u00e4r de gjorde n\u00e5gra v\u00e4ldigt m\u00e4rkliga unders\u00f6kningar, och efter mycket om och men fick jag b\u00e4ra n\u00e5gon slags \u201cfrekvenss\u00e4ndare\u201d. Fr\u00e5ga inte\u2026\u2026.  Jag vet att det l\u00e5ter udda, men du \u00e4r redo att g\u00f6ra allt n\u00e4r du \u00e4r s\u00e5 helt desperat. Jag tr\u00e4ffade ocks\u00e5 n\u00e5gon som testade mig f\u00f6r allergier, eftersom jag vid den h\u00e4r tidpunkten var \u00f6vertygad om att mina anfall berodde p\u00e5 n\u00e5gon kemisk obalans eller n\u00e5gon sorts allergisk reaktion. Han sade att jag var k\u00e4nslig f\u00f6r mj\u00f6lk, mononatriumglutamat, socker och\u2026. torsk. D\u00e4r fl\u00f6g trov\u00e4rdigheten i hans fynd all v\u00e4rldens v\u00e4g.<\/p>\n\n\n\n

Jag blev gravid n\u00e4r jag var 32. Jag kunde inte f\u00f6rst\u00e5 f\u00f6rst varf\u00f6r mina dropattacker kom oftare, och n\u00e4r jag f\u00f6rstod att jag var gravid skyllde jag p\u00e5 hormonerna. Efter n\u00e5gra m\u00e5nader blev anfallen s\u00e5 besv\u00e4rliga att jag bad om en rullstol, eftersom det var det enda s\u00e4ttet jag kunde komma p\u00e5 f\u00f6r att kunna f\u00f6rflytta mig och forts\u00e4tta att arbeta. Men efter 22 veckor blev jag sjukskriven eftersom jag tippade \u00e4ven sittande i stolen. Jag tr\u00e4ffade \u00e4nnu en neurolog och det var helt bortkastad tid (hur han ens blev l\u00e4kare kommer jag aldrig att f\u00f6rst\u00e5!), och eftersom jag var gravid kunde han \u00e4nd\u00e5 inte g\u00f6ra n\u00e5gra unders\u00f6kningar. <\/p>\n\n\n\n

Efter att jag hade f\u00e5tt min son mjuknade jag och gick och tr\u00e4ffade en psykiater. Efter n\u00e5gra tr\u00e4ffar, varav under tv\u00e5 jag ocks\u00e5 fick anfall, sade han att det var en \u201cg\u00e5ta\u201d. Inte s\u00e4rskilt hj\u00e4lpsamt n\u00e4r det k\u00e4ndes som att han var min sista utv\u00e4g. Han sade ocks\u00e5 att jag grep efter halmstr\u00e5n om jag trodde att mat hade n\u00e5gon som helst p\u00e5verkan p\u00e5 mina attacker.<\/p>\n\n\n\n

Hur som helst s\u00e5 blev saker l\u00e5ngsamt b\u00e4ttre igen och jag gick tillbaka till arbetet efter ett \u00e5r hemma. Dropattackerna fortsatte och kom och gick som de ville. Fyra \u00e5r senare blev jag gravid igen. N\u00e4r vi var p\u00e5 semester och jag var gravid i 21 veckan kom det ett anfall efter min dropattack. Det var mitt f\u00f6rsta av m\u00e5nga sedan dess, och de har aldrig f\u00f6rsvunnit. Under graviditeten undrade jag om dessa anfall hade n\u00e5got att g\u00f6ra med hormoner och m\u00f6jligtvis socker. Jag experimenterade och m\u00e4rkte att jag m\u00e5dde mycket b\u00e4ttre n\u00e4r jag tog bort socker. Anfallen f\u00f6rsvann inte men de verkade verkligen minska i antal. <\/p>\n\n\n\n

Efter att jag hade f\u00e5tt min dotter fortsatte anfallen och dropattackerna, och min allm\u00e4nl\u00e4kare \u00e5terremitterade mig till en neurolog som bed\u00f6mde att det var funktionella anfall och rekommenderade Kognitiv Beteendeterapi. Jag tr\u00e4ffade en professor, som efter att ha tillbringat en timme med sin praktikant ber\u00e4ttade f\u00f6r mig att mina attacker egentligen \u201csitter i huvudet\u201d. D\u00e5 gick jag d\u00e4rifr\u00e5n (lite f\u00f6rhastat!), helt modf\u00e4lld och jag kunde bara inte st\u00e5 ut med mer besvikelse. Jag lovade mig sj\u00e4lv att aldrig mer s\u00f6ka hj\u00e4lp och att jag bara var tvungen att st\u00e5 ut.  <\/p>\n\n\n\n

Jag hanterade attackerna som nysningar p\u00e5 det s\u00e4ttet att de kommer och sedan gl\u00f6mmer jag dem. Livet-\u00e4r-f\u00f6r-kort-f\u00f6r-att-\u00e4lta-det-som-varit-jag-m\u00e5ste-g\u00f6ra-det-b\u00e4sta-av-livet-som-det-ser-ut. Jag k\u00e4nner mig sj\u00e4lv b\u00e4ttre \u00e4n att tro p\u00e5 att det \u201cbara sitter i huvudet\u201d, och l\u00e4kare borde f\u00f6rst\u00e5 att de flesta av oss faktiskt \u00e4r intelligenta m\u00e4nniskor och inte byf\u00e5nar.<\/p>\n\n\n\n

Till slut slutade jag jobba eftersom jag var sjuk och det var uppenbart att min arbetsgivare trodde att jag gjorde attackerna med flit. Det h\u00e4r var tv\u00e5 \u00e5r sedan och jag har inte jobbat sedan dess. Attackerna har blivit v\u00e4rre under det senaste \u00e5ret, och min egen uppfattning \u00e4r att det har n\u00e5got att g\u00f6ra med hormoner, men \u2026 vad vet jag!<\/p>\n\n\n\n

Attackerna har orsakat och orsakar fortfarande mycket stress (n\u00e5got jag vet triggar). Det p\u00e5verkar ocks\u00e5 min make och mina barn v\u00e4ldigt mycket, och trots att jag f\u00f6rs\u00f6ker lugna dem med att jag m\u00e5r OK s\u00e5 hj\u00e4lper det inte n\u00e4r jag n\u00e5gra minuter senare kan ligga p\u00e5 golvet och g\u00f6r min \u201cfisk p\u00e5 torra land\u201d-imitation mitt framf\u00f6r dem. Jag k\u00e4nner mig totalt v\u00e4rdel\u00f6s och extremt arg p\u00e5 attityden hos v\u00e5rdpersonal som jag har tr\u00e4ffat. Det \u00e4r bara f\u00f6r att en akutl\u00e4kare trodde att jag var epileptiker n\u00e4r jag hamnade p\u00e5 en akutmottagning som jag nu g\u00f6r en ny runda med neurologer. Det \u00e4r p\u00e5 det h\u00e4r femte \u201cvarvet\u201d med neurologer som de verkligen har f\u00f6rklarat vad dissociativa\/funktionella anfall \u00e4r, att de inte \u201csitter i huvudet\u201d och att jag inte framkallar dem sj\u00e4lv. Att s\u00e4ga att det \u00e4r en l\u00e4ttnad \u00e4r ett understatement. Det \u00e4r f\u00f6rst nu som det h\u00e4r tillst\u00e5ndet har ett namn som jag l\u00e5ter mina barn ber\u00e4tta om i skolan (jag hade tvingat dem att h\u00e5lla det hemligt tidigare \u2026 medveten om att det inte var n\u00e5gon bra id\u00e9). Jag sk\u00e4mdes f\u00f6r mycket f\u00f6r att ber\u00e4tta f\u00f6r folk eftersom jag verkligen trodde att jag kanske var p\u00e5 v\u00e4g att bli tokig. Inte ens mina grannar, l\u00e4rare eller vissa av mina v\u00e4nner k\u00e4nde till n\u00e5got. <\/p>\n\n\n\n

Nu \u00e4r jag ute p\u00e5 en uppt\u00e4cktsresa f\u00f6r att l\u00e4ra mig mer om tillst\u00e5ndet innan jag kan kliva p\u00e5 min f\u00f6rb\u00e4ttringsresa. Efter att under s\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r ha st\u00e5tt ut med s\u00e5 mycket fr\u00e5n s\u00e5 m\u00e5nga m\u00e4nniskor som egentligen skulle finnas d\u00e4r f\u00f6r att hj\u00e4lpa, s\u00e5 tror jag att det kommer att bli en v\u00e4ldigt skakig resa. Jag \u00e4r beredd att g\u00f6ra ett f\u00f6rs\u00f6k, eftersom alternativet \u00e4r minst sagt \u00f6dsligt. Min familj har ocks\u00e5 l\u00e4st den h\u00e4r hemsidan, och att veta att deras fru\/mamma inte \u00e4r en komplett galning och att jag inte \u00e4r d\u00f6ende, har hj\u00e4lpt dem otroligt mycket.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Annettes ber\u00e4ttelse om funktionella anfall.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":1461,"menu_order":260,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"page-template\/story-details-page-template.php","meta":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/neurosymptoms.org\/sv_SE\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/1477"}],"collection":[{"href":"https:\/\/neurosymptoms.org\/sv_SE\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/neurosymptoms.org\/sv_SE\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/neurosymptoms.org\/sv_SE\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/neurosymptoms.org\/sv_SE\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1477"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/neurosymptoms.org\/sv_SE\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/1477\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":7397,"href":"https:\/\/neurosymptoms.org\/sv_SE\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/1477\/revisions\/7397"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/neurosymptoms.org\/sv_SE\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/1461"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/neurosymptoms.org\/sv_SE\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1477"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}