{"id":1473,"date":"2021-03-21T14:05:05","date_gmt":"2021-03-21T14:05:05","guid":{"rendered":"https:\/\/ftd.cognihealth.in\/?page_id=1473"},"modified":"2023-02-17T22:33:49","modified_gmt":"2023-02-17T22:33:49","slug":"marys-story","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/neurosymptoms.org\/sv_SE\/stories\/functional-seizures\/marys-story\/","title":{"rendered":"Marys ber\u00e4ttelse"},"content":{"rendered":"\n

Mary hade blackouter i m\u00e5nga \u00e5r innan hon slutligen l\u00e4rde sig n\u00e5gra tekniker f\u00f6r att kunna kontrollera dem. Precis som f\u00f6r m\u00e5nga patienter med dissociativa attacker blev Marys attacker till en b\u00f6rjan diagnostiserade som n\u00e5got annat, i hennes fall trodde man att det var svimningar.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Jag heter Mary och \u00e4r en 54 \u00e5r gammal kvinna fr\u00e5n West Lothian i Skottland.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r fyra-fem \u00e5r sedan b\u00f6rjade jag k\u00e4nna mig v\u00e4ldigt klumpig, jag hade ramlat flera g\u00e5nger och trott att det berodde p\u00e5 att jag hade h\u00f6gklackat, hade br\u00e5ttom, halkade etc. Ungef\u00e4r vid samma tid b\u00f6rjade jag f\u00e5 panikattacker och kunde inte vara p\u00e5 platser med mycket folk. Jag undvek k\u00f6pcentra, biografer och st\u00e4der, och min v\u00e4rld b\u00f6rjade krympa.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 semester en g\u00e5ng var jag tillsammans med min make p\u00e5 en marknad, det var v\u00e4ldigt mycket folk och vi kom ifr\u00e5n varann. Jag b\u00f6rjade f\u00e5 panik och kunde inte andas, min man s\u00e5g mig men hann inte komma fram till mig innan jag fick en blackout. Jag m\u00e5dde verkligen d\u00e5ligt under ett par dagar och sk\u00e4mdes fruktansv\u00e4rt mycket \u00f6ver det. Det k\u00e4ndes som att jag h\u00f6ll p\u00e5 att bli tokig eftersom jag hade s\u00e5na helt irrationella tankar \u2013 det var f\u00f6r mycket folk och luften r\u00e4ckte inte \u00e5t mig \u2013 jag skulle d\u00f6 och ingen brydde sig \u2013 jag var arg \u00f6ver att jag hade satt mig sj\u00e4lv i den h\u00e4r situationen \u2013 jag beskyllde min make eftersom han hade tagit mig till ett st\u00e4lle med f\u00f6r mycket folk och f\u00f6rsatt mig i fara.<\/p>\n\n\n\n

Det h\u00e4r var bara b\u00f6rjan, och under de n\u00e4rmsta m\u00e5naderna b\u00f6rjade jag f\u00e5 blackouter allt oftare, ibland p\u00e5 arbetet och allt oftare n\u00e4r jag var ensam men det fanns inget m\u00f6nster i det.<\/p>\n\n\n\n

Jag s\u00f6kte min l\u00e4kare som f\u00f6rst trodde att det berodde p\u00e5 tr\u00f6tthet, och sedan remitterade mig till en kardiolog som unders\u00f6kte mig f\u00f6r en m\u00e4ngd olika sjukdomar. Till slut fick jag g\u00f6ra ett Tilttest, och efter resultatet p\u00e5 det fick jag diagnosen uttalad Vasovagal syncope. Behandlingen f\u00f6r detta var att f\u00e5 en pacemaker inopererad. Kardiologen ber\u00e4ttade att tillst\u00e5ndet inte var livshotande men att det kunde p\u00e5verka livet mycket.<\/p>\n\n\n\n

Vid det h\u00e4r laget var min familj v\u00e4ldigt orolig f\u00f6r mig och min man var inte bekv\u00e4m med att l\u00e4mna mig ensam.<\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 r\u00e4tt han hade. Jag fick en pacemaker, men den f\u00f6rsta gjorde ont s\u00e5 den byttes ut till en annan. Det gjorde ingen skillnad p\u00e5 mitt tillst\u00e5nd, och vid det h\u00e4r laget hade jag 4-5 blackouter per vecka. Jag hade alltid bl\u00e5m\u00e4rken och sm\u00e5s\u00e5r, men skadade mig aldrig allvarligt. Jag k\u00e4nde att jag hade klarat mig fr\u00e5n allvarligare skador f\u00f6r att jag hade \u201cl\u00e4rt mig hur jag skulle ramla\u201d.<\/p>\n\n\n\n

Jag arbetade fortfarande tack vare min f\u00f6rst\u00e5ende arbetsgivare, som gjorde allt de kunde f\u00f6r att jag skulle kunna forts\u00e4tta min anst\u00e4llning. Efter att den andra pacemakern hade satts in b\u00f6rjade jag k\u00e4nna mycket obehag, och det visade sig att min kropp st\u00f6tte bort pacemakern s\u00e5 den fick tas bort. Eftersom den \u00e4nd\u00e5 inte hade hj\u00e4lpt var jag inte allt f\u00f6r bekymrad, men jag oroade mig \u00f6ver att sjukdomen blev v\u00e4rre. Jag v\u00e5gade inte alls g\u00e5 ut sj\u00e4lv och hade inte varit n\u00e5gonstans p\u00e5 egen hand p\u00e5 ungef\u00e4r ett \u00e5r. Jag ville inte tr\u00e4ffa folk eftersom jag var r\u00e4dd f\u00f6r att f\u00e5 en attack som kunde skr\u00e4mma andra, och jag sk\u00e4mdes. Mitt sociala liv var borta, men som tur var arbetade min man och jag tillsammans, och jag kunde \u00e4nd\u00e5 fortfarande jobba.<\/p>\n\n\n\n

Jag visste att vi skulle bli \u00f6vertaliga p\u00e5 jobbet eftersom det boende jag var f\u00f6rest\u00e5ndare f\u00f6r skulle st\u00e4ngas, men jag hade best\u00e4mt mig f\u00f6r att f\u00f6lja de boende tills de hade kommit tillr\u00e4tta i sina nya boenden. Jag hade haft det h\u00e4r jobbet i 15 \u00e5r och ville vara kvar till slutet. Det stressade mig och jag tror inte att det gjorde saken b\u00e4ttre, f\u00f6r vid den h\u00e4r tidpunkten var jag nog som s\u00e4mst. Kardiologen gav nu besked att han inte kunde hj\u00e4lpa mig mer, och remitterade mig till en neurolog.<\/p>\n\n\n\n

Neurologen ber\u00e4ttade att han trodde att det hade satts fel diagnos, och att han trodde att jag hade dissociativa attacker. N\u00e4r han ber\u00e4ttade att det inte fanns n\u00e5got magiskt piller och att jag m\u00e5ste f\u00f6rs\u00f6ka att hj\u00e4lpa mig sj\u00e4lv genom det, k\u00e4nde jag mig lite som en bedragare. De f\u00f6rsta fr\u00e5gorna jag st\u00e4llde mig var \u201cInbillar jag mig det h\u00e4r?\u201d. \u201cOm jag kan reda upp det h\u00e4r sj\u00e4lv, \u00e4r det jag som orsakar blackouterna?\u201d. \u201cSt\u00e4ller jag till en massa besv\u00e4r f\u00f6r ingenting?\u201d <\/p>\n\n\n\n

Min l\u00e4kare f\u00f6rs\u00e4krade mig om att sjukdomen var p\u00e5 riktigt och hj\u00e4lpte mig att f\u00f6rst\u00e5 vad jag kunde g\u00f6ra f\u00f6r att bli b\u00e4ttre.<\/p>\n\n\n\n

Det f\u00f6rsta steget var att k\u00e4nna igen tecknen; v\u00e4rmevallningarna, de of\u00f6rklarliga domningarna i ena ansiktshalvan och surret i huvudet var inte tecken p\u00e5 klimakteriet som jag trodde, utan faktiskt varningssignaler inf\u00f6r en attack.<\/p>\n\n\n\n

Jag \u00e4r inte dum, men jag k\u00e4nde mig ganska korkad f\u00f6r att det tog mig n\u00e4stan 4 \u00e5r att k\u00e4nna igen varningssignalerna. De hemska hj\u00e4lpl\u00f6shetsk\u00e4nslorna och v\u00e4rdel\u00f6shetsk\u00e4nslorna var ocks\u00e5 tecken. Jag f\u00e5r inte alltid de h\u00e4r varningarna, n\u00e4r jag f\u00e5r dem kan jag numera s\u00e4tta mig ned s\u00e4kert och hantera blackouterna b\u00e4ttre, eller jobba mig igenom dem f\u00f6r att f\u00f6rhindra att de kommer.<\/p>\n\n\n\n

Min l\u00e4kare uppmanade mig att f\u00f6rs\u00f6ka st\u00e5 ut med de hemska k\u00e4nslorna s\u00e5 l\u00e4nge som m\u00f6jligt, eftersom blackouterna ibland var kroppens s\u00e4tt att bli av med k\u00e4nslorna. Jag trodde inte p\u00e5 honom, men gjorde ett f\u00f6rs\u00f6k. Jag kan nu avv\u00e4rja de flesta attackerna – det \u00e4r inte behagligt, men jag g\u00f6r hellre det \u00e4n att f\u00e5 en blackout och beh\u00f6va hantera den tr\u00f6tthet som kommer efter\u00e5t. Nu flyttar jag mig till n\u00e5got lugnt st\u00e4lle och f\u00f6rs\u00f6ker ta mig igenom dem, det fungerar inte varje g\u00e5ng men det har blivit en stor f\u00f6rb\u00e4ttring.<\/p>\n\n\n\n

Under det senaste \u00e5ret har jag haft mycket f\u00e4rre attacker, och nu har jag bara f\u00e5tt blackouter 2 g\u00e5nger under de senaste 6 veckorna. Jag k\u00e4nner mig tryggare och g\u00e5r nu ut sj\u00e4lv. Jag har b\u00f6rjat ett nytt jobb och klarar det bra. Jag undviker fortfarande platser med mycket folk, och jag g\u00e5r fortfarande inte ut och tr\u00e4ffar folk om det inte \u00e4r n\u00e5gonstans i n\u00e4rheten d\u00e4r folk k\u00e4nner mig och vet hur de skulle hantera situationen om jag fick en attack. Jag \u00e4r mycket mer positivt inst\u00e4lld kring tillst\u00e5ndet nu och jag s\u00e4tter nya m\u00e5l f\u00f6r mig sj\u00e4lv varje dag.<\/p>\n\n\n\n

Jag hoppas att min ber\u00e4ttelse kan tr\u00f6sta andra m\u00e4nniskor och att den ocks\u00e5 ger en mer positiv vinkling p\u00e5 sjukdomen.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Marys ber\u00e4ttelse om blackouter och funktionella anfall.<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":1461,"menu_order":263,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"page-template\/story-details-page-template.php","meta":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/neurosymptoms.org\/sv_SE\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/1473"}],"collection":[{"href":"https:\/\/neurosymptoms.org\/sv_SE\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/neurosymptoms.org\/sv_SE\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/neurosymptoms.org\/sv_SE\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/neurosymptoms.org\/sv_SE\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1473"}],"version-history":[{"count":18,"href":"https:\/\/neurosymptoms.org\/sv_SE\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/1473\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":12514,"href":"https:\/\/neurosymptoms.org\/sv_SE\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/1473\/revisions\/12514"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/neurosymptoms.org\/sv_SE\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/1461"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/neurosymptoms.org\/sv_SE\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1473"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}