Flera saker tillsammans belägger att diagnosen FNS är användbar och kan vara till nytta för patienter, åtminstone om den ställs av någon med tillräcklig erfarenhet. 

• Det finns rimliga belägg för att positiva fysiska tecken kan användas för att urskilja tillståndet på individuell nivå. Vissa studier tyder på att en kombination av tecken, till exempel vid funktionella anfall, ger ytterligare stöd för diagnosen. 
• När neurologer ställer diagnosen FNS förblir diagnosen stabil över tid. Förekomsten av feldiagnostik är inte högre än vid andra neurologiska eller psykiatriska tillstånd (1).
• De här kliniska tecknen har funnits över tid (t ex i böcker från 1800-talet) och över hela världen (t.ex. i bedömningar av neurologer på landsbygden i Tanzania). 
•  I randomiserade kontrollerade studier ringar de kliniska tecknen in en grupp av patienter som svarar positivt på behandling som riktas mot de här svårigheterna.

Läkare kommer inte alltid göra rätt kring detta, precis som de ibland kommer att feldiagnostisera svimningar som epilepsi, FNS som MS eller ryggmärgssjukdom som ALS. Varje gång det händer är det en tragedi för den individen, men det kan inte betyda att läkare inte ska ställa diagnoser. 

Referenser:

1. Stone J, Smyth R, Carson A, et al. Systematic review of misdiagnosis of conversion symptoms and ‘hysteria’. BMJ 2005; 331: 989.